Citaten i början är karaktärernas tankar. Karaktärerna är "Han" och "Hon".

Ha lite överseende med allt detta är skrivet på improvisation.

"Det var sannerligen inte meningen att jag skulle sitta här, på en parkbänk. Sitta här på en parkbänk och svära för mig själv, över alla glada människor."

"Det var sannerligen inte meningen att jag skulle springa ifrån honom så där. Eller springa och springa. Ja, jag vet att jag har lätt för att överdriva, men det kändes som så i alla fall."

"Är det meningen att man ska vara en idiot?"

"Är det meningen med livet, att hitta någon? Jag behöver ju bara mig själv, och mina böcker,min katt,mina kompisar, min mamma... min enda älskade. Fan."

"Men tänk om hon tänker på mig? Tänk om hon tänker på mig, tänk om hon bryr sig om mig? Tänk om hon använder sig av en försvarsmekanism när hon vet att hon har fel och blir uppgiven?"

"Men tänk om jag gjorde rätt ändå? Han är en naiv människa, som lätt kan manipulera folk. Han kan lätt få folk att få dåligt samvete. Nej, han är ett as. Lika bra att jag stack"

"Men tänk om hon tycker att jag är en idiot?"

Medan han sitter där på bänken och röker. Ser nästan ut som en rockstjärna i sina solglasögon, stuprörsjeans,Converse och en uppknäppt flanellsskjorta.

Så kommer hon, springades på stigen.Hon har bestämt sig för att motionera bort alla tankar.

Han har bestämt sig för att dricka bort dem.

Han tänker stiga upp från parkbänken och gå till närmaste utskänkningsställe.

Hon springer hårdare, svettas,har blicken fokuserad på någon sorts dödvinkel mellan den blåa himlen och stigen.

Han stiger upp, hon kommer. Kollisionen är oundvikbar.

"Jävla idiot!" skriker hon, där hon ligger på marken.

"Jo,jag vet" säger han.

Hon inser just vem hon kolliderat med och svarar:"Jag är också en idiot"

Fin.