Någon mer än jag som råkat utför idrottens baksida? Som känner sig less? Besviken? Efter tre stora knäoperationer och timmar/månader/år av rehab och psykisk kamp mot sig själv är jag riktigt less och förbannad. Motgångar är en del av idrottandet, men när man drabbas hur gör man för att orka fortsätta utan att slita på sig själv för mycket?