Hon smeker min nacke, liksom på ett systerlikt vis. Jag ryser till. Jag vill därifrån. Jag vill in i hennes famn. Jag vill ta på henne, jag vill vara hennes syster.

- Anni?
- Aa?
- Vad är det? Du ser lite ledsen ut.
- Äh inget.
- Säkert de gumman?
- Aa.

Visst Anni, tänker jag medan jag släpar mig in på rummet. Visst.
Syster följer mig med blicken. Jag vet. Och dumma benen blir som gele. Tänk om mamma kunde se in i mig nu? Hon skulle få värsta ångesten, det är ett som är säkert. Hon skulle gråta ögonen ur sig nätterna igenom. Hon hade ju förlorat sina döttrar, eller hur?

_

Jag vill sitta mitt emot henne vid middagsbordet och vara normal. Jag vill hålla skeden i en hand som inte skakar. Jag vill äta av soppan och vara en normal familjemedlem. Jag vill bara vrida tillbaks klockan några månader och jag vill kunna se min syster i ögonen utan att hjärtat ska ta ett extra skutt t bröstet på mig.

- Anni?
- Mm?
- Vill du ha mer potatis?
Pappa som tittar frågande på mig.
- Nejtack
Syster börjar berätta. Om skolan. Om pojkvännen. Om vardagliga saker i ett vardagligt liv. Ser mig i ögonen, försöker, men jag stirrar ner i tallriken och tänker att jag hatar mat och jag hatar den här familjen. Jag hatar MEJ i den här familjen.
Syster frågar om vi ska se på ”sex and the city” sen. Aa, svarar jag, för det brukar vi ju göra.

Hennes röst är så mjuk och så vacker. Jag vill röra vid henne hår, krypa in i hennes famn. Sånt som vi aldrig har gjort förut, bara på skoj, eller aa bara som man kan göra utan att de betyder mer än bara en kram eller ett huvud på ett knä-. Sånt här ska inte två systrar göra. Ändå vill jag göra det förbjudna, och jag vill göra de inatt.

”kom lillan”, säger hon och drar lite i mitt linne, det vita med spets på. Jag ryser till. Hon tar faktikst i mig. Vadå? Hon brukar ju ta i mig. Min syster brukar ta tag om mig midja och dansa omkring med mig i köket ibland på kvällarna. Jag brukar skratta, lägga händerna på henens axlar och så dansar vi tills vi ramlar ihop i en hög på golvet, alltid, alltid.

Hon kallar mig lillan ibland, och de även fast det bara skiljer cirka 2 år mellan oss. Haha, jag är 16 och hon 18. Nu ser jag nervöst på hennes fingrar som har gripit tag i det lite slitna linnet, tittar på de långa smala fingrarna och önskar att de ska släppa taget, åtminstone litegrann. Eller inte.

”kom”. Jag låter henne dra mig intill sig. Låter henne lägga mitt huvud i sitt knä och sen stryker hon mig över håret, jag ryser, blundat, tittar, blundar igen. Hon fortsätter stryka samtidigt som hon zappar mellan kanalerna. På ettan är det nåt barnprogram, bingolotto på fyran. Yey! Inte.

Alltså jag vill inte det här. Men de här är inget jag tänkte säga högt. Mamma stökar ute i köket, pappa sitter kanske inte på sitt arbetsrum och skriver på nån krånglig roman. Jag vill inte gå och lägga mig ikväll, jag vill inte göra nåt förbjudet. Förlåt mig snälla mamma!
Jag vill inte resa mig från den här sköna soffan, jag vill inte att den här tjejen ska resa sig, nånsin. Jag har inte längre nån syster, jag är helt ensam och övergiven. En idiot och missbildad freak. Trösta mig söta syster, för såhär vill jag inte ha de nå mer.

_

Jag halvsover nästan i systers knä. vänder blicken mot teven, ser inte vad som utspelar sig där. Flyttar mig lite så att kinden hamnar rakt mot hennes bara hud, hon har alltid haft ett hål just där. hon rör också lite på sig, jag tappar andan där för en sekund.

Förlåt. Jag hatar att jag gör såhär mot dig mamma. Förlåt för att jag tappade andan och jag är så jävla ledsen för att du förlorar lite av dig själv nu. För jag blir aldrig nånsin densamma. Nu har jag upptäckt vem jag egentligen är.

Fuck den här kvällen! Syster går in till sig som vanligt, jag lägger mig i min säng, andas in doften av nytvättade lakan och känner att jag älskar mamma av hela mitt hjärta. Pappa också, får inte glömma pappa. Vi är deras barn, jag och hon. Inte ska jag komma och förstöra allt då.
Fyra på natten vaknar jag av ett skrik. Det måste ha kommit från min egen strupe och jag är rädd. Nån trycker på lysknappen för lampan i taket känns. Och jag gråter, ut med all ångest. Syster har nattlinne och hennes fräknar har aldrig vilat så sött på de där kinderna förut.

Hon kryper ner bredvid mig i sängen. Viskar små tröstande ord i ett öra som inte vill höra på. För jag kan inte vara här nu, jag är ledsen syster men jag älskar ju dig. Jag är så himla fel.
Måste ut i badrummet, titta mig i spegeln, måste skölja ansiktet med vatten, måste spy. Och söta du, gå tillbaks till ditt eget rum nu är du snäll. Ligg inte kvar när jag kommer tillbaka.

Men visst är du kvar. Sover så sött alldeles intill vita nallen med bara ett svart öga som är trasigt. Jag vill röra vid dig, smeka över din kropp, men förbjudna tankar har jag lärt mig hör hemma inuti mitt huvud och endast där. Låt aldrig det där förbjudna få dansa ut i dina fingertoppar. Jag vet. Ändå kryper jag ner under täcket och drar dig intill mig, nästan lite för hårt. Du mumlar nåt i sömnen. Jag viskar nåt om att jag tror att jag har förlorat min syster nu.