1967 i byn Naxalbari så gjorde befolkningen i byn en revolt emot godsägarna och ämbetsmän ifrån staten, detta uppror har på senare blivit uppkallat naxalbariupproret vilket i sin tur har gett namn åt världens största guerilla i nutid - Naxaliterna. Naxaliterna har ett område i sydvästra Indien som heter Dandakaranya, det är ett skogsområde ungefär lika stort som Slovenien eller ett annat litet land.
Man får dock komma ihåg att i Naxalbari var många upprorsmakare ifrån Communist Party of India(marxist) medans nu är alla naxaliter ifrån CPI(maoist)
Indien som sägs vara världens största demokrati har fortfarande kvar kastsystemet där daliterna - lägst av de lägsta inte har något att säga till om och där de blir förtryckta.
Gruvbolag river byar som adiviasier bor i för att ta fram bauxit.
Nu är det så att många daliter och adivasier har nu rest sig upp och tagit kampen emot den indiska militären som är riktigt vidrigt rent ut sagt.
Dessa kallas som sagt naxaliterna och är världens största guerilla.
Svensk media skriver ingenting om detta, jag vill kalla det det nedtystade folkkriget.
Jag tänkte att det kunde förtjäna en egen tråd, det här behöver verkligen komma fram då den indiska militären brukar backa tillbaka när det skrivs om det helvete de utsätter adivasier och daliter för.
Det finns en organisation som heter Indiensolidaritet som jobbar med just solidaritetsarbete med och för Indien där många är på folkets sida emot staten.
Här är deras hemsida; http://www.indiensolidaritet.org/
För att citera Zizek:
"At the same time as Avatar is making money all around the world (it generated $1bn after less than three weeks of release), something that strangely resembles its plot is taking place. The southern hills of the Indian state of Orissa, inhabited by the Dongria Kondh people, were sold to mining companies that plan to exploit their immense reserves of bauxite (the deposits are considered to be worth at least $4trn). In reaction to this project, a Maoist (Naxalite) armed rebellion exploded.
Arundhati Roy, in Outlook India magazine, writes that the Maoist guerrilla army
is made up almost entirely of desperately poor tribal people living in conditions of such chronic hunger that it verges on famine of the kind we only associate with sub-Saharan Africa. They are people who, even after 60 years of India's so-called independence, have not had access to education, health care or legal redress. They are people who have been mercilessly exploited for decades, consistently cheated by small businessmen and moneylenders, the women raped as a matter of right by police and forest department personnel. Their journey back to a semblance of dignity is due in large part to the Maoist cadres who have lived and worked and fought by their sides for decades. If the tribals have taken up arms, they have done so because a government which has given them nothing but violence and neglect now wants to snatch away the last thing they have - their land . . . They believe that if they do not fight for their land, they will be annihilated . . . their ragged, malnutritioned army, the bulk of whose soldiers have never seen a train or a bus or even a small town, are fighting only for survival.
The Indian prime minister characterised this rebellion as the "single largest internal security threat"; the big media, which present it as extremist resistance to progress, are full of stories about "red terrorism", replacing stories about "Islamist terrorism". No wonder the Indian state is responding with a big military operation against "Maoist strongholds" in the jungles of central India. And it is true that both sides are resorting to great violence in this brutal war, that the "people's justice" of the Maoists is harsh. However, no matter how unpalatable this violence is to our liberal taste, we have no right to condemn it. Why? Because their situation is precisely that of Hegel's rabble: the Naxalite rebels in India are starving tribal people, to whom the minimum of a dignified life is denied.
So where is Cameron's film here? Nowhere: in Orissa, there are no noble princesses waiting for white heroes to seduce them and help their people, just the Maoists organising the starving farmers. The film enables us to practise a typical ideological division: sympathising with the idealised aborigines while rejecting their actual struggle. The same people who enjoy the film and admire its aboriginal rebels would in all probability turn away in horror from the Naxalites, dismissing them as murderous terrorists. The true avatar is thus Avatar itself - the film substituting for reality."
Har btw gjorts en Bollywood actionfilm om Naxalitupproret. Verkar rätt ball.
Nästan reflexivt var jag positivt inställd till tanken på former av självständighetskamp i Indien givet det lilla jag redan vet om landet. Kände däremot inte till hur pass stor maoiströrelsen är. Finns de i Nepal också?
frukt:
Nästan reflexivt var jag positivt inställd till tanken på former av självständighetskamp i Indien givet det lilla jag redan vet om landet. Kände däremot inte till hur pass stor maoiströrelsen är. Finns de i Nepal också?
Inte just Naxaliter. Men Nepal är troligtvis (beroende på vilka krav man ställer på "renlärighet") det maoisttätaste landet i världen och har väl numera en formellt "maoistisk" regering.
Mvh f.d. KP-sympatisör.
Cassie:
Har btw gjorts en Bollywood actionfilm om Naxalitupproret. Verkar rätt ball.
Har sett den, riktigt bra! För att vara just en indiskproducerad film är den mycket ovinklad och väldigt lite propaganda i det hela.
frukt:
Nästan reflexivt var jag positivt inställd till tanken på former av självständighetskamp i Indien givet det lilla jag redan vet om landet. Kände däremot inte till hur pass stor maoiströrelsen är. Finns de i Nepal också?
Är du inte för frihetskampen nu när du vet att det är maoister?
Det finns inte naxaliter i Nepal, men maoister, JA! ![[bigsmile]](/img/smilies/bigsmile.gif)
ZHUCHENG-SHANDONG:
Är du inte för frihetskampen nu när du vet att det är maoister?
Det finns inte naxaliter i Nepal, men maoister, JA!
Nä, min förvåning var mer en sidoanmärkning.
frukt:
Kände däremot inte till hur pass stor maoiströrelsen är. Finns de i Nepal också?
en av mina favoritanektoder jag hört från en facklig representant gick så här: han var ute på arbetsplatser och försökte organisera papperslösa. det gick helt okej tills han stötte på en nepalesisk städerska. när han förklarade att han kom från sac och att det var ett anarkistiskt fackförbund svarade hon "pfft. anarkister. jag är från nepal. vi är maoister. om en kapitalist ställer till problem slänger vi en bomb. vad gör ni egentligen?"
