Jag är inte mycket för att skriva på forum om hur jag mår men om jag nu gör så, så gör jag det för att iallafall någon ska veta. Eller några. Eller alla.
Nåväl, åter till saken. Anledningen till att jag skriver här är på ett sätt ett tillkännagivande, en öppning för de få människor som känner mig. Men tyvärr finns det ingen som känner mig, jag må vara ytligt hanterbar men vad som egentligen gömmer sig djupt där inne är ett ofrånkomligt rop på hjälp.
Jag är idag 22 år gammal utan vare sig körkort, jobb eller gymnasieutbildning. Jag har en hyresrätt och bor själv. Började förra hösten på folkhögskola för att försöka få rätsida på livet. Dock, mina vänner, så hamnade jag återigen i någon sorts limbo som fick mig att släppa allt.
Jag gör val som indirekt driver mig längre och längre bort. Närmare det sista steget som, i mina ögon, betyder allt. Jag siktar mot evigheten i ett rörelselöst tillstånd utan tankar och minnen. Utan den sorg och glädje som erinrar oss om livets mening varje dag.
Kärlek är förrädiskt när man har tappat tron på existensen. Det som lämnas är handlingar som får oss att ifrågasätta huruvida vi borde fortsätta.
Istället för att betala hyran så köper jag alkoholen som jag nu förtär, jag funderar lite smått på att hänga mig eller skära sönder handleder i brist på tabletter. Överge mig, ty jag kommer förstöra edra sinnen, så som jag har gjort med så många andra under livets gång.
"Det tjänar inget till att dröja kvar mer."
Ring psykolog.
/thread.
join993:
Ring psykolog.
Input FTW 😀
ChristopherLandmark:
"Det tjänar inget till att dröja kvar mer."
AA har jag hört är väldig bra, det finns hjälp att få, känner en väldigt schysst som var där ett tag.
http://www.aa.se/information-om-aa/
AA:
Är AA något för dig?
Texten är hämtad ur broschyren "Är AA något för dig" - finns att beställa i webshoppen.
Bara du själv kan avgöra om AA:s program verkar vara något som kan hjälpa dig.
Det är ett beslut som du själv får fatta. Ingen i AA kan göra det för dig. Vi som nu är med i AA gick dit för att vi insåg att vårt drickande blivit ett problem som vi själva inte kunde hantera. I början förnekade många av oss att vi inte längre kunde dricka som andra. Men när erfarna AA-medlemmar talade om för oss att alkoholism (enligt deras uppfattning) är en sjukdom som kan hejdas så började vi observera dessa sjukdomssymptom hos oss själva.
Vi insåg fakta och angrep vår sjukdom precis som vi skulle angripit varje annat allvarligt hälsoproblem. Vi gav ärliga svar på realistiska frågor om våra alkoholvanor och om effekten av dessa i vårt dagliga liv.
Klicka på "12 frågor", länken till vänster. Där hittar du några av de frågor vi blev ställda inför. Vår egen erfarenhet visar att den som svarar JA på FYRA eller fler av dessa tolv frågor är på väg att få eller kanske redan har ett alkoholproblem.
Varför inte ställa dessa frågor till dig själv? Kom ihåg att det inte är någon skam att erkänna att du har ett hälsoproblem. Om du har problem är det viktigt att göra något åt det
Det jag kan säga dig är: läs boken Stäppvargen av Hermann Hesse. Om den inte får dig att tänka om, så vet jag inte vad som gör det... Seriöst! Det är en fantastisk bok som vänder sig till såna som du, som tappat livslusten.
Den ger ett helt nytt perspektiv på livet. Och även om du inte gillar att läsa, så försök. Det är värt det.
Sluta drick o börja motionera. Ta promenader och kolla på saker som är vackra. Det kanske inte fungerar om man är djupt deprimerad, jag vet inte. Men att dränka sina sorger i alkohol och att gräva ner sig i sin ensamhet fungerar INTE. Sök hjälp! (vad det nu betyder, men man ska ju skriva så!)
