Hej! 
Nu är det såhär att jag går på ett gymnasium ca 35 mil hemifrån, så jag bor alltså i en elevlägenhet som tillhör skolan. 
Jag och en kille började att träffas i Februari. I början flöt det på väldigt bra. Men man kan väl inte säga att jag var mig själv då.
Den här killen blev iallafall jättekär i mig och jag bara sårade honom igenom att vela fram och tillbaka och fundera på var jag hade mina känslor. Han sa att han var olyckligt kär och att han skulle kunna göra allt för att få mig tillbaka. 
Det dröjde ca två veckor tills vi prata med varann ens. Och då insåg jag hur mycket jag saknade honom och hur mycket han betydde. Vi började att ses igen och det hela flöt på väldigt bra. Men vi tänkte inte på då att våran praktik skulle börja snart (I mitten av Maj) och han sa att han inte skulle ha någon tid för ett förhållande under sommaren och han inte är så mycket för distans förhållanden (35 mil) men att han fortfarande tyckte om mig. 
Så nu ska vi bara vara vänner till hösten för att sedan se vad som kommer att hända till höst. Men han är orolig om någon utav oss kommer att tappa känslorna. 
Nu hörs vi knappt, vissa säger att det är bra att vara ifrån varann och samtidigt höras minimalt, men jag vet inte.. Vårt sommarlov är ju runt 4 månader pga vår praktik. 
Fyra månader är inte så lång tid, men det är tillräckligt lång tid för att saker och ting ska hinna förändras. Och den tanken tycker jag är väldigt jobbig.. Så vad tror alla samtliga?