Hej! När jag tog studenten förra året tappade jag kontakten med närmare 70% av min umgängeskrets, bland annat min (förre detta) bästa vän. Jag har alltid varit den som tagit initiativ och börjat snacka med folk och / eller mina vänner. Problemet är att jag har periodvis gjort det alldeles för mycket, och det har märkts. Nu orkar jag inte längre vara den som alltid tar initiativ. Så här ligger det nämligen till:
1) jag har tagit initiativ och börjat snacka med vänner nästan hela tiden.
2) folk har vant sig vid det (som jag förstår) och därför tyckt att de itne behöver ligga i lika mycket med initiativtagande (förutom vissa få gånger då och då).
3) Nu orkar jag inte längre vara den som alltid ska kontakta mina vänner. Men de skriver inte till mig, för de är fortfarande vana vid att jag brukar göra det.
Det är egentligen bara 2 eller 3 av de närmsta vännerna som skriver ibland, resten skriver typ aldrig eller absurt sällan (var 3:e, 4:e månad etc). Jag orkar itne längre vara initiativ tagaren, utan har börjat tänka att de måste ta kontakt, de som fortfarande har intresse att vara riktiga vänner menar jag. Därför har jag börjat bara vänta. Problemet är att det sällan / aldrig händer något. Det är aldrig ngn som skriver på FB, Skype eller som SMS:ar / ringer.
Hur ska jag göra för att folk ska börja ta upp kontakten mer och igen med mig? Jag menar framför allt de gamla närmsta vännerna men även gärna annat folk. Just nu sitter jag o deppar över FB och andra sociala medier och väntar på att folk ska skriva. Men det händer ju aldrig.
What to do?? Tacksam för seriösa svar, börjar känna mig riktigt ensam.
Grejen med skolan är att man nästan alltid ser sina vänner och man har lätt att hitta på saker att göra tillsammans men efter skolan så glider nästan alla ifrån varandra om man inte har delade intressen så som sporter eller hobbys.
När jag gick ifrån Lågstadiet till Högstadiet så förlorade jag nästan kontakten med 70% utav mina bästa vänner för att dom hamnade i andra umgängen, Likadant efter högstadiet. Jag känner nästan ingen alls från min tid i skolan längre. jag har kvar en riktig kompis ifrån skolan som jag har varit bästis med sedan lågstadiet. resten kan man väl säga hej till om man möts men vi har ingenting alls gemensamt längre.
Dom flesta vänner som jag har nu är kompisar jag har hittat utanför skolan,
Hemma fester och lite andra ställen.
Men sedan så är det ju så att visst folk är sjukt dåliga på att höra av sig så dom väntar på att andra ska höra av sig till dom istället. Om du har vänner som du absolut inte vill förlora så får du nog höra av dig själv på något sätt för du kan aldrig vara säker på att dom du en gång känt kommer att höra av sig om dom har skaffat sig ett annat liv efter skolan..
Du måste ju inte vara på dom och tjata om att ni ska hitta på någonting, Du kan ju bara fråga vad dom gör eller om ni ska spela något 'om det är sånt ni gör' eller vad som helst..
Alla har ett eget liv efter skolan och inte mycket kommer att hända om man själv blir den som verkat säga upp kontakten ^^
Okej men jag har tagit initiativ och ahr snackat med speciellt min bästis om detta, hon är intresserad av att fortfarande vara vän och säger att hon har varit dålig på att höra av sig. Just hon är mogen och kommer inte sluta umgås med mig i första taget, även om hon sällan skriver.
Då får det vara orkar absolut itne vara den som alltid ska skriva till mina vänner. Om jag alltid föreslår saker kan jag ju aldrig få reda på om de fortfarande vill umgås (lika mycket som jag vill det med dem).
Ibland så blir inte allt som man vill,
De som verkligen vill umgås brukar oftast höra av sig och vise versa.
Vänskap kan jämföras med ett förhållande,
Gör vänner ingenting alls så släcks frestelsen till att höra av sig.
Om du känner att du börjar känna dig ensam nu efter skolan så finns det ju oändligt med vänner i världen om du bara kollar runt på lite olika ställen.
Jag spelar mycket datorspel och där har jag roffat åt mig ett gäng stört sköna vänner genom tiderna, Många har bara varit tillfälliga vänner men ändå ^^
Men vem vet, Någon utav dina gamla vänner kanske också känner sig lite ensamma och hör av sig igen.
Olycklig:
Ibland så blir inte allt som man vill,
De som verkligen vill umgås brukar oftast höra av sig och vise versa.Vänskap kan jämföras med ett förhållande,
Gör vänner ingenting alls så släcks frestelsen till att höra av sig.Om du känner att du börjar känna dig ensam nu efter skolan så finns det ju oändligt med vänner i världen om du bara kollar runt på lite olika ställen.
Jag spelar mycket datorspel och där har jag roffat åt mig ett gäng stört sköna vänner genom tiderna, Många har bara varit tillfälliga vänner men ändå ^^
Men vem vet, Någon utav dina gamla vänner kanske också känner sig lite ensamma och hör av sig igen.
ja men som sagt har hellre några få nära vänner än flera hundratals ytliga (som jag har / hade när jag tar / tog initiativ "för mycket"). Vilka som är mina riktigt nära vänner visar sig när de skriver. Och vilka av mina fd. nära vänner som fortfarande vill hålla kontakten
Om det är viktigt för dig att dina vänner är "aktiva" och hör av sig, tycker jag du ska satsa på att hitta nya sådana. Man mår bättre i en gemenskap som man trivs i och som uppfyller ens behov.
Sedan tycker jag att du ska prata med dina nuvarande/ex-vänner och förklara hur du känner, om du känner dom tillräckligt bra för att vara så öppen dvs.
I min vänskapskrets är vi väldigt ärliga och säger rakt ut om man är sur/besviken på någon (precis som du är nu) och säger man det bara på rätt sätt så tar ingen illa upp och personen brukar försöka förbättra sig! Vad har du att förlora?
meija_s:
Om det är viktigt för dig att dina vänner är "aktiva" och hör av sig, tycker jag du ska satsa på att hitta nya sådana. Man mår bättre i en gemenskap som man trivs i och som uppfyller ens behov. Sedan tycker jag att du ska prata med dina nuvarande/ex-vänner och förklara hur du känner, om du känner dom tillräckligt bra för att vara så öppen dvs. I min vänskapskrets är vi väldigt ärliga och säger rakt ut om man är sur/besviken på någon (precis som du är nu) och säger man det bara på rätt sätt så tar ingen illa upp och personen brukar försöka förbättra sig! Vad har du att förlora?
helt sant. sade att jag tycker det är synd att du inte hör av dig till min (fd) bästa tjej kompis
9robin3:
3) Nu orkar jag inte längre vara den som alltid ska kontakta mina vänner. Men de skriver inte till mig, för de är fortfarande vana vid att jag brukar göra det.
9robin3:
utan har börjat tänka att de måste ta kontakt,
9robin3:
Därför har jag börjat bara vänta.
9robin3:
Vilka som är mina riktigt nära vänner visar sig när de skriver.
Problemet här är att du förväntar dig att dina vänner ska kunna läsa dina tankar och plötsligt fatta att det har skett en förändring inom dig.
Det är lite orättvist av dig att skuldbelägga dem för ett beteende som du tidigare har visat varit okej.
Med det sagt är det givetvis inte ditt "fel" att det blivit som det blivit, men jag tror att du försvårar för dig själv genom att hantera den som du gör.
Du får helt enkelt berätta för de vänner du vill hålla kontakten med att du är trött på att vara den som tar initiativet.
Miceparade:
Problemet här är att du förväntar dig att dina vänner ska kunna läsa dina tankar och plötsligt fatta att det har skett en förändring inom dig. Det är lite orättvist av dig att skuldbelägga dem för ett beteende som du tidigare har visat varit okej.Med det sagt är det givetvis inte ditt "fel" att det blivit som det blivit, men jag tror att du försvårar för dig själv genom att hantera den som du gör. Du får helt enkelt berätta för de vänner du vill hålla kontakten med att du är trött på att vara den som tar initiativet.
du har helt rätt, men ville först itne säga till dem för att det kändes konstigt...men nu måste jag la
det är det jag har gjort...eller ja till en av dem..ska jag skriva till "alla" närmre vänner? Hur ska jag skriva för att det inte ska låta som om jag beskyller dem?
9robin3:
ska jag skriva till "alla" närmre vänner?
Det kan ingen annan än du svara på. Skriv till de du är mest intresserad av att hålla kontakt med osv.
9robin3:
Hur ska jag skriva för att det inte ska låta som om jag beskyller dem?
Du kanske kan påbörja ett snack och sedan försöka styra samtalet in på det ämnet. Kanske fråga dem om det är något de tänkt på eller "anförtro" dem den här förändringen hos dig. Du känner dina vänner mycket bättre än någon här på forumet gör. Vi kan inte kan förutse hur de kommer att reagera på vad du säger ![[surprised]](/img/smilies/surprised.gif)
Hoppas du kommer på ett bra sätt. Lycka till.
Tack det ska nog gå bra^^
får helt enkelt prata med dem. Jag behövde egentlgien hjälp om det inte verkar hjälpa (men det återstår ju att se). Typ en Plan B
