honolulu:

Det är väl snarare att en del inte anser sig ha så många problem, eller är rädda för att det ska dyka upp andra problem som man inte är beredd på sen innan

Ja, kanske... Trodde själv att det hade med rädsla att göra. Rädslan att någon annan hoppar in i ens huvud fast det är säkerligen olika.

honolulu:

psyket är inte lätt att komma åt om man inte vet mycket (om psykologi) tex varför man gör en del saker, varför man mår/tänker som man gör etc.

true, tror dock att det handlar om en inre "talang" för hela ämnet. Alla kan inte bli bra psykologer, tyvärr. Vissa har mer potential än andra, så är det bara - oavsett vad det gäller.

debepe:

Ja, kanske... Trodde själv att det hade med rädsla att göra. Rädslan att någon annan hoppar in i ens huvud fast det är säkerligen olika.

Säkert det också, men man måste ju se till konsekvenserna av det också. Det kanske inte är så farligt att någon kan läsa dina tankar öht men används det emot dig, det är då det blir lite creepy och jobbigt.

debepe:

true, tror dock att det handlar om en inre "talang" för hela ämnet. Alla kan inte bli bra psykologer, tyvärr. Vissa har mer potential än andra, så är det bara - oavsett vad det gäller.

Menade såklart att klienten inte kan mycket om psykologi, inte psykologen (när det kommer till självinsikten)! Jag fick t.ex. mycket mer insikt i mig själv och mitt psyke när jag läste psykologi (endast grundläggande) en termin på universitetet, även om jag varit intresserad av ämnet förut.

honolulu:

men man måste ju se till konsekvenserna av det också.

Folk tänker inte så långt alltid :/

honolulu:

Det kanske inte är så farligt att någon kan läsa dina tankar öht men används det emot dig, det är då det blir lite creepy och jobbigt.

Ja men jag tror det många gånger handlar om en rädsla för att få svart på vitt och då särskilt inför någon annan.
Alla vill inte få hela sin själ avklädd inför vem som helst och det är nog det (en av de bidragande faktorerna) som får en del att avskräckas inför psykologbesök.

honolulu:

Menade såklart att klienten inte kan mycket om psykologi

Jo, förstod det men ville bara klargöra min åsikt/tanke 🙂

debepe:

Alla vill inte få hela sin själ avklädd inför vem som helst och det är nog det (en av de bidragande faktorerna) som får en del att avskräckas inför psykologbesök.

Ja precis, det är nog en stor bidragande faktor!

debepe:

Jo, förstod det men ville bara klargöra min åsikt/tanke 🙂

Ah.

Själv går jag i terapi, för hela familjen. Jag måste säga att även om hon vill väl osv, så blir jag så irreterad. Hon är inte psykolog utan socialsekreterare() så hon använder oftast samma fraser:

"Och vart står du, i det här sammanhanget?"

"Hur påverkar det här dig?"

"Och hur känns det för dig?" *lägger huvudet på sned och ser sympatisk ut*

ESTUXRIYCOUVPIBONKPMMMMBVYHUL... hon är så jävla irreterande. Man märker verkligen hur hon inte vet vad hon ska säga, så hon kör på samma fraser. Ibland säger hon ingenting alls och väntar i typ minuter på att yttra ett ord.

gick en gång till en psykolog eller psykiatriker eller vad det kan ha varit.
på vårdcentralen.
ville verkligen inte men fann ingen annan utväg och försökte. talade, var tillmötesgående och noggrann med att beskriva vad som pågick inuti.
efter tusentals ord och stirriga blickar tystnade jag och psykologen upprepade långsamt det jag sagt fast annorlunda formulerat.
jaha. okej, det kanske hjälper funderade jag.
men sedan sa psykologen trimuferande, som att denne funnit svaret på livets gåtor: ja, du är nog en riktig konstnärssjäl.

hahaha...
då gick jag hem.

tror dock att det kan finnas bra hjärnskrynklare någonstans där ute om man har tur eller söker väl.
men jag har enbart upplevelsen av att vissa saker blir värre när jag pratar om dem och tillåter tankarna att formas, bli konkreta.

Svårt att ta ställning till vad som är bäst och ifall dom är bra, det finns väll bra och dåliga och det finns dåliga men som ger bra support pga kemi och de som är bra fast inte fungerar så bra pga kemi?

Jag vet faktiskt inte även om jag träffat några.

världens starkaste man:

men sedan sa psykologen trimuferande, som att denne funnit svaret på livets gåtor: ja, du är nog en riktig konstnärssjäl.

hahaha...
då gick jag hem.

Pulitzer priset till henne!