har ett ok jobb (undersköterska), en fin lägenhet, sambo, bil och så vidare. Trots det är jag inte nöjd med livet. Känner mig som en jävla tjurkärring trots att jag bara är 21. Varför?!Vill egentligen resa typ 2 månader, men hur ska man kunna det när man måste betala hyra + ej kan lämna jobbet? När man inte har råd? Hade kunnat säga upp mig men hur värt är det för en resa på två månader..? Fan. känner mig verkligen som en trött 40åring som inte tagit vara på ungdomen, vet att jag är ung men jaja. Flyttade hemifrån när ja va 18 (har däröfr ej kunnat spara mycket pengar). Träffade min Pojkvän när jag va 16, bara haft han sedan dess. Tröttnar ibland & vill bara vara singel men älskar honom så mycket. Vet inte, jag är bara inte riktigt nöjd med någonting... vad göra? Hur kan man nå sina mål, tex resa & utbilda sig högre när man inte har några pengar, plan eller vetskap om att det ens kommer gå
Sitter ju tydligen på ett olagligt LVU vilket jag kan löna upp bra på tydligen.. (; jag fixar en yat å festar på sjön
Varför försöker folk som är olyckliga eller trötta på livet söka lycka i dyra ting så som resor, bilar eller ibland kärlek (som inte är dyrt pengavis). Precis som du säger så ska du inte klaga, du har det bättre än så många andra, men jag förstår dig. Jag tror att du måste skaka om ditt liv lite, lära dig uppskatta livet som det är. Börja tänka mer på andra, du har ett jobb som undersköterska där du hjälper folk vilket är jättebra. Men prova att utföra volontärarbete, stå t.ex i ett soppkök och hjälp folk för bara det goda skull. Finn lycka i att vara du och de handlingar du gör i vardagen, inte i pengar och dyra resor. Skaka om vardagen.
