IPRED-LAGEN om 1 ½ timme 🙂 (22:30)

Så ska lagen fungera i praktiken:

1. En rättighetsinnehavare – exempelvis ett skiv- eller filmbolag – får kännedom om att fildelning sker från en viss IP-adress.

2. Rättighetsinnehavaren dokumenterar fildelningen och IP-numret.

3. Rättighetsinnehavaren väcker talan mot den misstänkte fildelarens internet-operatör i domstol (tingsrätten).

4. Internet-operatören får yttra sig till domstolen.

5. Om rättighetsinnehavarens bevisning anses tillräcklig tvingas internet-operatören att lämna ut information om vilken person som står bakom IP-adressen (vem som tecknat abonnemanget).

6. Rättighetsinnehavaren kan sedan ta kontakt med personen och kräva att fildelningen upphör eller väcka talan mot personen – alltså kräva ersättning i domstol.

IPRED-lagen är tandlös säger många, men det är inte det som är problemet. Tänk er en familj med Internetanslutning där 14-åringen i familjen fildelar. Den mäktiga underhållningsindustrin upptäcker detta och skickar ett brev till familjen med krav på 100 000 i böter eller rättegång.

Säg den familj som vågar gå in i en civilrättslig rättegång och riskera att få betala hela rättegångskostnaden och kanske tvingas till enorma ekonomiska uppoffringar trots att familjen inte hade en aning om att 14-åringen fildelade.