ibland önskar jag att jag tänker till lite innan jag skapar en tråd och fixar ett undercover-konto istället... orka

wakajwaka:

skär dig i armen

Förstår precis hur du menar.
Har också jävligt kort stubin. Varje gång jag får utbrott hemma och efteråt när jag lugnat ner mig tänker jag "fan vad onödigt det där var". Blir irriterad på mig själv för att jag blir irriterad och kan störa mig på småsaker folk säger/gör hemma. Gör värsta grejen av småsaker. Speciellt när jag har en dålig dag. Vetifan var mitt temperament kommer ifrån, båda min mor och far är ganska lugna av sig.
Haha, och jag blir ÄNNU argare när min mamma fortsätter vara lugn och håller käften när jag dampar! Jag bara "vad i helvete säg nååååt då" Och jag blir irriterad när min bror fäller kommentarer och skit.
Nej usch, jag önskar fan att jag kunde vara någon som kan ha kontroll och behärska mitt humör, men jag tappar det så fort. Bläh..

Åh, fan. Jag tillförde visst inget till den här diskussionen.. behöver ju själv råd om sånt, så sry..

ohYEA_:

Jag orkar inte heller ha sånt himla hett temperament varje gång, men det lixom ligger och gnager i mig om jag inte snäser eller skriker.

Alltså frågan ärju; är det bättre att bara ignorera och sedan låta saken mala/läggas på hög tills man får värsta utbrottet för en minsta grej som får en att rinna över ellet ska man tackla saken varenda gång något sådant dyker upp?

Vad tror du? Det finns faktiskt inget som säger hur man på något "perfekt" sätt kan lösa sånna här saker. Bråk och diskussioner är jobbigt och det finns inga perfekta sätt att bara få slut på någon konflikt. Det är därför du tycker känner så som du gör om sånna saker. Konflikten eller att välja vilken fight man ska ta tag i är inte alls kul, men dom är alla nödvändiga. Dom är det!

Det är väl bättre att man tar tag i saken än att bli konflikträdd och börja undvika saker. Sen kan man ju med tiden lära sig hur man ska hantera vissa situationer, ibland lyssna, ibland komma med sitt, ibland helt enkelt inte fortsätta om diskussionen visar sig vara omöjlig. Man kan bara ursäkta för det man själv har gör/gjort, för det går inte att kräva någonannans ursäkt.

Hum... Det är bara att säga som du själv tycker. KOmmer man ingenvart i någon diskussion, nej då vet man det och så drar man inte upp om det mer. Vägra ta upp om det snarare, försök sluta förklara eller försök visa vem som har rätt/fel, för vad gör det för skillnad när ingen lyssnar, ingen accepterar, ingen vägrar ge upp sk."kampen" som alla förlorar på.

Man kan vara oense, man kan vara arg ett tag, man kan vara irriterad och ha olika erfarenheter och resonemang. Men utanför det, så ska man kunna lämna sådan åt sidan och ändå kunna vara på rätt gott humör, tycker jag. Lära sig att stänga av och sätta på. Orkar man inte, nej då orkar man inte och då får det istället vara.

Det känns lite som ett slags maktspel. Det är bara en själv som avgör om man har förlorat någonting, för maktspel är skit och inget att ha ändå. Det är bara att strunta i det, det finns ingenting att vinna i en sådan diskussion.

Det är bara tråkigt.

getupstayup:

Nej usch, jag önskar fan att jag kunde vara någon som kan ha kontroll och behärska mitt humör, men jag tappar det så fort. Bläh..

Haha yupp, sitter lite i samma båt. Och det jobbiga är att jag inte är det bland alla, det är bara en del människor som typ framkallar detta beteende hos mig :s sjukt irriterande

Daybreak:

Vad tror du?

Ja precis, jag har erfarenhet av folk som blir skitarga för minsta lilla (för att det är annat som gnager) och det tycker jag är så jävla äckligt, obehagligt och irriterande, för man vet aldrig när dem "exploderar". Jag är hellre arg för stunden och för saker och förklarar iaf att det är jobbigt och varför jag tycker det. Men en del förstår ju bara inte det..

ohYEA_:

Haha yupp, sitter lite i samma båt. Och det jobbiga är att jag inte är det bland alla, det är bara en del människor som typ framkallar detta beteende hos mig :s sjukt irriterande

Det är samma här, höhö. Bara vissa människor som kan störa mig så otroligt mycket! Speciellt de här hemma. Mest också på att jag inte är rädd för att få mothugg från dem, för jag skiter fullständigt i deras åsikter. Liksom, jag är ju civiliserad när jag är med folk, ingen skulle kunna tro att jag kan ha sådant temperament. Visst ibland kan jag få ryck på vissa vänner, men they know me så att.

ohYEA_:

Jag har rätt kort stubin och orkar verkligen inte med dumma kommentarer, speciellt inte när dem kommer ofta

Pappa?

getupstayup:

Liksom, jag är ju civiliserad när jag är med folk, ingen skulle kunna tro att jag kan ha sådant temperament. Visst ibland kan jag få ryck på vissa vänner, men they know me så att.

Haha ja precis. Nä jag vet inte, hoppas bara att jag lär mig hantera det. Är ju fan inte kul, även om man är lugn bland andra..

Ending Jon:

Pappa?

Spelar de nån roll? 🙁

ohYEA_:

Spelar de nån roll? 🙁

Lite kanske

Ending Jon:

Lite kanske

howw?

ohYEA_:

howw?

Press

Att ignorera det och hålla sig borta från personen så mycket som möjligt är det enklaste. Har dock inga råd om hur du bäst ignorerar det.

tänk vilket tillfälle! du kan lära dig att komma över ilska. sen ignorera personen så mycket som möjligt.

Tråden låst på grund av inaktivitet