Nu när mina kusiner kommit till Sverige har dom varit hemma hos oss en del. Det är fyra barn, från 8-18 tror jag. Det känns som att dom tar min mamma ifrån mig, dom umgås med henne jätte mycket, pratar skit mycket osv, min mamma har till och med börjat köpa mycket grejer åt dom. Vet faktiskt inte vad jag känner. Jag är inte såhär jätte jätte nära min mamma men vi är ändå nära. Dom snackar om deep stuff med min mamma när inte ens jag gör det. Just nu så bor kusinerna med deras pappa (min morbor) och låtsas mamma och låtsas mamman som är min mammas kompis är typ bitchiga mot barnen. Pågrund av detta så vill kusinerna vara här mycket oftare. Tänk om dom flyttar hos oss? Min mamma kommer att umgås med dom 24/7 kommer inte ens finnas något illfälle då min mamma är själv. Vet fan inte vad jag ska göra och gråter som fan.
Vet ej riktigt vad jag ska säga vill hjälpa dig men vet ej vad jag ska säga
bob_hop:
Vet ej riktigt vad jag ska säga vill hjälpa dig men vet ej vad jag ska säga
Ja förstår det, vet faktiskt inte heller
Du kanske ska prata med henne och förklara hur du känner?
B.C-:
Du kanske ska prata med henne och förklara hur du känner?
Det kan jag men bara om vi diskuterar. Tycker att min sanning kommer ut bättre när vi diskuterar (strange men så är det), tycker att hon förstår better då. Men the thing is att min mamma vill typ aldrig admit saker, när jag har rätt så vill hon inte diskutera mer men jag fortsätter tills jag är klar ändå. Så det blir alltid svårt. 
Tycker somsagt att du ska prata med henne och säga vad du känner.... 
Försök prata med henne. Antagligen känner hon hur dessa barn inte får någon uppmärksamhet från sin styvmamma och tycker att hon har kärlek så de räcker till alla, vilket är fint av henne.
adaq:
Tycker somsagt att du ska prata med henne och säga vad du känner....
Vill det men det kommer att bli så jävla skämmigt.
mens:
Försök prata med henne. Antagligen känner hon hur dessa barn inte får någon uppmärksamhet från sin styvmamma och tycker att hon har kärlek så de räcker till alla, vilket är fint av henne.
Kommer att bli jävligt pinsamt och en konstig stämning. Hon kommer tycka att det är konstigt att jag känner så, till och med jag tycker det.
Jag pratar aldrig med min mamma om grejer för att har många äldre syskon och det blir skit pinsamt när dom får reda på det vi pratar om,
för jag pratar ALDRIG med min familj om känslor mm.
Hade jag blivit våldtagen hade jag inte ENS berättat det för min mamma, så hemskt är det :/
Vi är ändå nära varandra i familjen men men.
H.ODST:
Vill det men det kommer att bli så jävla skämmigt.
Kommer att bli jävligt pinsamt och en konstig stämning. Hon kommer tycka att det är konstigt att jag känner så, till och med jag tycker det.
Jag pratar aldrig med min mamma om grejer för att har många äldre syskon och det blir skit pinsamt när dom får reda på det vi pratar om,
för jag pratar ALDRIG med min familj om känslor mm.
Hade jag blivit våldtagen hade jag inte ENS berättat det för min mamma, så hemskt är det :/
Jobbigt. Går det inte att försöka förändra det? Sakteligen liksom. Hade en släkting som var rätt stel, tog i hand istället för att kramas etc men jag nötte ned den sakta men säkert och på slutet hade vi en närmre relation. Mkt glad för att jag vågade ta det initiativet.
mens:
Försök prata med henne. Antagligen känner hon hur dessa barn inte får någon uppmärksamhet från sin styvmamma och tycker att hon har kärlek så de räcker till alla, vilket är fint av henne.
mens:
Jobbigt. Går det inte att försöka förändra det? Sakteligen liksom. Hade en släkting som var rätt stel, tog i hand istället för att kramas etc men jag nötte ned den sakta men säkert och på slutet hade vi en närmre relation. Mkt glad för att jag vågade ta det initiativet.
Ja det är det,vet faktiskt inte. Va trevligt att ni verkligen hittade varandra ordentligt!
