Han låter alfa som fan.

Blitzen:

Han låter alfa som fan

Vad menar du?

Låter som min pappa, så för bådas våran skull lämna honom!

hundsnubben:

lämna honom!

Det är så jävla svårt. Älskar honom samtidigt som jag hatar honom.

Åh gud så fint skrivet. Så känslosamt, dock ej sådana glädjesprudlande. Det griper tag i mig och får mig att vilja lida med dig.

Men du nämner det själv, att du vill lämna honom. Men det är givetvis inte "bara". Men vad jag främst skulle rekommendera är att du bryter kontakt till denna kille anpassat så att du känner dig god till mods. Sedan är alla former av stöd oerhört hjälpsamma, ta hjälp av dem nära dig, sådana du litar på, vänner som familj. Sådana du kan luta mot tills du återfått balansen och kan stå på dina fötter.

Möjligen inte det bästa av kompromiss. Då det är svårt att sätta sig direkt in i den nuvarande situationen och hur du önskar att det skall gå.

Sköt om dig.

Håller med ovanstående. Sök dig till människor som gör dig stark och får dig att känna att du kan stå på två ben istället för människor så som din pojkvän, som bryter ner dig. Jag förstår att det måste vara jättesvårt men i slutändan kommer det vara du som måste ta detta steg. Dina vänner kan bara finnas där som stöd för dig medan du rör dig bort från din pojkvän. Så vida du inte polisanmäler honom och lagen blandas in, vilket jag personligen tycker att du borde göra. Ingen har rätten att ge sig på dig på något sätt. Inte ens din pojkvän.

Går du till någon psykolog som kan ge dig stöd?

Victor Ahlén:

Sedan är alla former av stöd oerhört hjälpsamma, ta hjälp av dem nära dig, sådana du litar på, vänner som familj. Sådana du kan luta mot tills du återfått balansen och kan stå på dina fötter.

Har en vän som står mig väldigt nära och har gjort det i många år och hon försöker peppa mig till att jag ska gå min egen väg och hon hjälper mig verkligen. Men jag är en sån person som är väldigt instängd i mig själv, jag umgås inte mycket med vänner. Har fått en liten rädsla för att vara bland mycket folk pga min panikångest. Men jag mår minst lika dåligt av att vara ensam.

Därför det är så svårt att lämna honom. Trots att jag kan vara rädd för honom (kan inte berätta eller prata om saker med honom för jag är rädd att han ska bli arg), så vet han allt om mig och jag känner mig på nåt sätt ändå trygg.

Jag vet inte vad jag skulle ta mig till om jag helt plötsligt blev ensam. Kan se mig själv ligga i min säng inne på mitt rum och bara gråta och gråta tills typ hjärtat ramlar ut eller nåt. Men tiden läker ju alla sår.... Och jag skulle nog må bättre till slut.

katamari:

Så vida du inte polisanmäler honom och lagen blandas in, vilket jag personligen tycker att du borde göra.

Har en annan vän som tycker likadant. Men jag älskar honom för mycket för det. Och jag vet att jag är dum när jag säger det men så mycket fel tycker jag nästan inte att han har gjort. Eller jo det gör jag väl. Men fan, det är så jävla svårt.

katamari:

Går du till någon psykolog som kan ge dig stöd?

Har pratat med en förut om min ångest men jag har jättesvårt för att öppna upp mig för främlingar.. Men jag vill.

jenkannn:

Och jag vet att jag är dum när jag säger det

Sluta, du är inte alls dum för att du gör så. Jag kan tänka mig att det traumat du måste ha gått igenom har gett dig en väldigt deprimerad syn på livet och på dig själv. Det är inte ditt fel att det är så! Och bara så du vet (sett ifrån en persons ögon som förmodligen inte är lika påverkad av omständigheterna i situationen som du) så har din pojkvän gjort mer än nog mot dig. Man slår inte dem man älskar.

jenkannn:

Har pratat med en förut om min ångest men jag har jättesvårt för att öppna upp mig för främlingar.. Men jag vill.

Det förstår jag, verkligen. Har gått igenom episoder i mitt liv då jag förmodligen hade behövt hjälp men lät bli av samma anledning. Så jag kan absolut relatera till det.

Försök hitta en psykolog som du känner personkemi med. Det är ju absolut A och O. Jag tror att en psykolog som du passar med kan hjälpa dig att hitta rätt inom dig själv och att bearbeta de känslorna du har.

katamari:

traumat du måste ha gått igenom har gett dig en väldigt deprimerad syn på livet och på dig själv.

Det gjorde det verkligen. Och i början fanns min pojkvän som en räddande ängel för mig när jag hade det tufft. Men nu gör han allting bara värre. Letar varje dag efter min anledning att leva och månader har gått och jag hittar ingenting.

katamari:

Försök hitta en psykolog som du känner personkemi med. Det är ju absolut A och O.

Ja, det vill jag! Men jag bor i en liten skithåla. Just här har vi antagligen ingen psykolog och i grannstaden där jag har varit kändes det inte alls bra.
Vill flytta när jag går ut skolan nästa sommar och få en ny start på livet. Utan min pojkvän förstås. Men det känns som att vägen dit är så fruktansvärt lång.

jenkannn:

Letar varje dag efter min anledning att leva och månader har gått och jag hittar ingenting.

Jag förstår att det måste kännas helt hopplöst. Men vill du bli glad en dag? Kan inte det vara anledning nog att fortsätta kämpa?

jenkannn:

Vill flytta när jag går ut skolan nästa sommar och få en ny start på livet. Utan min pojkvän förstås. Men det känns som att vägen dit är så fruktansvärt lång.

Förstår att det blir svårt med psykhjälp om psykologgalleriet är så pass begränsat. Du, vänta inte tills dess med att göra dig av med din pojkvän (du vill ju uppenbarligen inte vara med honom). Gör saker för din egen skull, för att du ska må bra.

förstår du att du verkligen gillar denna kille och yadayada men du ska aldrig låta någon trampa över dig bara oavsett hur mycket personen betyder för dig. tror dessvärre att denna snubbe har tagit det för givet att du alltid ska förlåta honom trots att han beter sig som en idiot.
hur gamla är ni och hur länge har ni varit tillsammans? har hört om liknande situationer då tjejen fått tagit stryk när killen varit alkoholpåverkad och tjejen gång efter gång förlåtit honom för att hon tyckte om honom så mycket och trodde att killen skulle ändras. gjorde han det? nix, tjejen däremot förlorade allt - självkänsla, synen, vännerna lämnade henne för att hon vägrade lämna honom och de kunde tydligen inte "se på" när han behandlade henne så. finns många kvinnor som lever i liknand förhållanden än idag och ja, det enda jag kan säga dig är att ta dig ur det och alla liknande förhållanden så fort som möjligt för det blir bara värre. begår en person samma misstag om och om och om och om igen visar det bara att den inte kan ändras.

kolla på några dokumentärer så kanske du inser att du inte vill sluta i den sits en del har hamnat i och därför lär det vara lättare för dig att dra dig ur.

ge honom en allra sista chans om du känner att du verkligen inte kan lämna honom nu. Bestäm dig för en smäll till eller utsklällning eller vad det är nu snubben håller på med - ja då lämnar du honom, föralltid. om du verkligen gillar honom så kan du säga att dom bestämt dig för din egen skull att om du får en smäll till så är det slut, finito - föralltid. Då har du gett honom en otroligt stor chans och det är upp till honom därefter. Ifall han tappar sig ja, synd för honom. Och snälla för guds skull, lyssna inte på hans cry-baby-ursäkter om att han mår så dåligt över det. det är uppenbarligen bullshit, han har dig lindat runt hans lillfinger liksom...

på vilket vis är du beroende av honom? kanske kan någon annan hjälpa dig med det han hjälper dig med.

om inte annat tror du troligtvis att du är mer beroende av honom än vad du är.
jag tror att du också vet att det inte finns något annat du kan göra är att göra slut med honom.
han verkar bara förvärra allt annat.

katamari:

Men vill du bli glad en dag? Kan inte det vara anledning nog att fortsätta kämpa?

Jo, det är det enda jag vill. Men det känns som att jag inte kan nå dit. Har gått så många år nu med en massa problem och jag har inte varit "riktigt" glad på hur länge som helst, minns inte ens hur det känns. Då jag är som mest glad är de få bra stunderna med min pojkvän, när han inte är arg och vi inte bråkar. Är väl därför det är så svårt att lämna honom också, då försvinner den lilla glada delen från mig också..

katamari:

vänta inte tills dess med att göra dig av med din pojkvän

Nej, jag vet. Jag har tänkt på det väldigt länge nu. Vi har varit tillsammans i snart två år och det var efter kanske 7-8 månader som han började bli såhär. Och det har bara blivit värre och värre och jag känner mig mer och mer värdelös.
Men jag vet inte hur jag ska göra. Så svårt att ta tag i det och verkligen lämna honom.