Så här va' - jag är en högst efterbliven individ (tveksamt om jag ens får kallas för individ).
Har blivit beskriven som inåtvänd etc.
Är ej taggad på livet.
Har också tänkt på det här med förhållanden (alltså "kärlek"). Jag har varit upp över öronen förälskad några enstaka gånger men jag skulle aldrig i hela livet vilja bli någons flickvän. Och jag får ångest så fort någon stackare har velat ha mig som flickvän (får även ångest om det är tvärtom).
Sen så är jag inte särskilt motiverad till att gå arbetslös hela livet. Jag har blivit dissad på alla mina 20 ansökningar.
Någon mer som inte heller är särskilt taggad på det här?
Dold text: rakade du av dig håret?
stereo total:
Dold text: rakade du av dig håret?
kom och kolla om du vågar!
Testa SSRI kanske blir bättre!
du verkar inte va dålig
Skall vi registrera en partibeteckning tillsammans?
Zeppelin:
kom och kolla om du vågar!
kom vart?
Ögon i en plåthink:
Skall vi registrera en partibeteckning tillsammans?
Jag vet inte. Får jag ett jobb då?
det är lite konstigt hur allt kan vara så svårt
OF 5:
det är lite konstigt hur allt kan vara så svårt
Hur menar du?
Zeppelin:
Hur menar du?
Menar att när det inte är verkligheten som spjärnar emot så sätter sig hjärnan på tvären och förstör ändå.
Är lite likadan ibland, fast mest när ingen är i närheten. Strövar runt i någon sorts menlös zombiemode och låter en massa tid passera bara medan känslan av att man bara står och trampar vatten blir mer och mer påtaglig. Blä.
OF 5:
Menar att när det inte är verkligheten som spjärnar emot så sätter sig hjärnan på tvären och förstör ändå.
Sant. Men verkligheten är nog värst.. ändå.
Zeppelin:
Sant. Men verkligheten är nog värst.. ändå.
Ja till skillnad från psyket verkar den ju inte på något vis vilja förändras i alla fall.
Zeppelin:
Jag har blivit dissad på alla mina 20 ansökningar.
Är du medveten om hur många det är som söker varje tjänst?