Jag behöver en flickvän att krama och älska.
Jag har aldrig haft några vänner, och ej heller någon flickvän.
Jag har en känsla av att sitta fast i sirap och inte komma loss. Vad skall jag göra?
ÄNDRAT 2010-03-06 02:29
Jag behöver en flickvän att krama och älska.
Jag har aldrig haft några vänner, och ej heller någon flickvän.
Jag har en känsla av att sitta fast i sirap och inte komma loss. Vad skall jag göra?
Klotus:
Vad skall jag göra?
Du skall sova.
du finner dig i klistret
Köp mindre klistrig sirap nästa gång.
Det finns fördelar med att vara singel.
Jag hoppas att jag dör.
vet hur det är
Aldrig haft några vänner?
Känns som du överdriver.
Sen vad du ska göra är väl upp till dig. Det känns ju definitivt som du saknar vänner ganska djupt, så vari ligger problemet med att skaffa dem?
HEJSANLOL:
Aldrig haft några vänner?
Känns som du överdriver.
Sen vad du ska göra är väl upp till dig. Det känns ju definitivt som du saknar vänner ganska djupt, så vari ligger problemet med att skaffa dem?
Problemet ligger i att jag är avskydd av alla. Även min egen familj.
När jag försöker socialisera med människor, så får jag bara av kalla blickar som ser rakt igenom mig.
Måhända är det kanske mitt fel till viss del. Kanske behärskar jag inte de oskrivna reglerna för social interaktion.
Jag är inte ful. Jag är är inte tjock. Jag vet inte vad det är.
Man kan inte tvinga någon till vänskap eller kärlek.
Jag är inkompatibel med mänskligheten.
Klotus:
Problemet ligger i att jag är avskydd av alla. Även min egen familj.
Varför får du kalla blickar då? Folk måste ha en anledning till att avsky dig. Om jag möter någon som verkar socialt inkompetent på alla sätt och vis tycker jag nog bara personen är konstigt, börjar nog inte hata denne utan anledning. Om den däremot ger mig fula, oschysta signaler lär jag knappast vara trevlig tillbaka.
Och din familj, även om du är socialt efterbliven på något sätt lär dom inte hata dig för det? Liksom, det är ändå familj? Hur gammal är du?
Hur reagerar du i sociala situationer? Om du träffar en ny person i någon ny miljö och denne försöker konversera, hur reagerar du?
Typ samma här:P
håller med
HEJSANLOL:
Varför får du kalla blickar då? Folk måste ha en anledning till att avsky dig.
Ja, det tror jag säkert. Men om jag kände till anledningen bakom deras hat och avsky, så hade jag gjort allt i min makt för att förändra mig till det bättre.
HEJSANLOL:
Och din familj, även om du är socialt efterbliven på något sätt lär dom inte hata dig för det? Liksom, det är ändå familj? Hur gammal är du?
Jag bryr mig inte så mycket om dem, faktiskt. Om det hatar mig så accepterar jag det. Varför de gör det är för att jag inte underkastar mig deras auktoritet. Jag underkastar mig aldrig någon. Jag är 19, och hoppas på att flytta ut snart.
HEJSANLOL:
Hur reagerar du i sociala situationer? Om du träffar en ny person i någon ny miljö och denne försöker konversera, hur reagerar du?
Som vilken annan person som helst. Jag försöker vara glad och positiv, och följer den sociala interaktionens oskrivna regler så gott jag kan. Jag är utmärkt på att få äldre folk att tycka om mig. Men det är min egen generations folk som tycks avsky mig.
När jag tänker efter så kan jag inte komma på någon anledning till varför jag spenderar helgerna och veckorna ensam. Jag talar - och har aldrig gjort det - med någon i skolan mer än vid de tillfällena då andra tvingas samarbeta med mig på lärarens direktiv.
Klotus:
Jag har aldrig haft några vänner, och ej heller någon flickvän.
Inte jag heller och jag är tre år äldre än du.
men aw, kram!