Hej.
Vet inte var jag ska börja, det har tagit mig fem år att skriva det här inlägget. Jag är 20 år & har aldrig varit med en kille, aldrig upplevt kärlek på nära håll. Aldrig kysst läppar. Jag har i tio år funderat över mig & värderat mig. Är jag ful? Dum i huvudet? Konstig? Annorlunda? Långsam? Blyg? Stressad? Jag vill svara ja på alla dessa frågor men vet att så länge jag gör det är de sanningar. Jag vill bara veta, hur ska jag leva? Jag kräver något omöjligt, för den frågan har inget svar. När ska någon älska mig? Jag har vänner. & jag har en hel familj. Jag saknar närhet. Snälla. Ge mig någonting att tänka på för att överleva vintern igen. Tack för att det här forumet finns.
Gråt, spy och var olycklig.
Men en dag så kommer det någon typ, lovar. Det är så sjukt, men det gör faktiskt det. Rör dig ute bland folk, håll dig uppe. Leta inte.. det kommer.
Jag har aldrig upplevt äkta kärlek. Alltså att man är i ett förhållande och faktiskt är lycklig, för det mesta.
Vi sitter i samma sits! ![[sad]](/img/smilies/sad.gif)
Hej föresten.. ![[smile]](/img/smilies/smile.gif)
thetalkingwhale:
Jag är 20 år & har aldrig varit med en kille. Aldrig kysst läppar.
Du är inte ensam om det.
Våga vara dig själv bara så dyker det upp förr eller senare. Klen tröst, jag vet. Men det är så.
Förmodligen är det inte ditt utseende eller din personlighet det är fel på, utan bara det att du inte hittat rätt, inte varit redo på riktigt, inte vågat öppna dig.
thetalkingwhale:
Text
Typ samma här... Bara det att jag inte har kompisar och vet att jag är konstig jämfört med vanligt folk.
Är ganska säker på att du kommer hitta en go pöjk snart. Oroa dig inte så mycket över saken bara.
S3ON:
Vi sitter i samma sits!
Hej föresten..
Hej. Berätta om dig. /J
Renesmee:
Gråt, spy och var olycklig.
Men en dag så kommer det någon typ, lovar. Det är så sjukt, men det gör faktiskt det. Rör dig ute bland folk, håll dig uppe. Leta inte.. det kommer.
Jag gör redan det. & visst kommer det kanske någon någon gång. Men jag vill veta om det handlar om tio veckor eller tio år till. Fast egentligen spelar väl det ingen roll. Allt är bara så tröttsamt & ensamt. Jag letar inte, det gav jag upp när någon skrev likadant för tre år sedan.
Kan väl ha med vart du bor att göra, hur ditt kontaktnät ser ut och så. Träffar du ofta nya människor? Visst kan man ha tur att finna kärleken i bankomatkön men oftast är det väl genom vänner eller aktiviteter man träffar nya människor och så länge man gör det finns väl chansen att man träffar rätt någon gång.
Förstår hur du känner, var likadant för mig tills jag träffade min pojkvän, men glöm inte att vara glad över de förhållanden du faktiskt har. Du har ju närhet från de hållen (men kanske inte lika intensiv). För mig är det tvärtom, jag har en undebar pojkvän, men inga vänner eller speciellt nära kontakt med min familj. Det är inte så jätteroligt det heller.
En dag dyker han upp, tills dess så får du leva på närheten från familj och vänner.
thetalkingwhale:
Hej. Berätta om dig.
Ney.. Är anonym! ![[cool]](/img/smilies/cool.gif)
S3ON:
Vi sitter i samma sits!
Hej föresten..
Det suger. Har bra vänner och träffar nya människor men nej, får fortsätta tänka på det positiva i hur det är att vara ensam. ![[n]](/img/smilies/thumbdown.gif)
S3ON:
Vi sitter i samma sits!
+1
thetalkingwhale:
Jag gör redan det.
Du ska leva också.. Ha människor omkring dig och trivas med dig själv. Sen kan det där komma, tror jag.
