Min mamma var ledsen nyss för hon tycker att jag är 'okontaktbar'. Det kan nog stämma också. Jag bor med bara mamma och har haft en jävligt år och har det fortfarande lite svårt. När jag kommer hem från skolan behöver jag bara tid för mig själv, jag har nog blivit lite av en enstöring sista tiden. När det är dags för middag är jag så otroligt trött att jag bara inte orkar prata, jag vill bara äta upp snabbt och springa upp på mitt rum.
Nån som känner igen sig i det här? hur gör man för att vara mer 'kontaktbar'? :/
Är likadan. Har ingen lösning, sry.
tonåringar är sådär.
sen blir man så ännu mer när man börjar jobba
Har du förklarat detta för henne? Har du ens försökt umgås med henne?
blodbad:
Har du förklarat detta för henne? Har du ens försökt umgås med henne?
jadå. jag förklarar att jag orkar inte, jag är trött efter en hel skoldag osv osv. Hennes svar på det är - varför är du det? är det något? mår du dåligt?
Saken är att jag är inte van vid uppmärksamhet, jag har alltid klarat mig själv och haft ett väldigt privat liv. Sen vi bor ensama riktas all uppmärksamhet mot mig och jag orkar inte det.
Human:
jag har alltid klarat mig själv och haft ett väldigt privat liv. Sen vi bor ensama riktas all uppmärksamhet mot mig och jag orkar inte det.
Du borde säga jusst det där.
Human:
Hennes svar på det är - varför är du det? är det något? mår du dåligt?
Typiskt, men hon får väl försöka förstå dig. ![[tired]](/img/smilies/tired.gif)
Men du kanske får försöka anstränga dig lite för att det ska gå? Kanske inte blir så kul att vara med henne de första gångerna, men det är din mamma och hon bryr sig tydligen om dig. ![[sad]](/img/smilies/sad.gif)
Går över när du fyller 18-19.
emery:
Går över när du fyller 18-19.
ehm. jag är 19
Human:
ehm. jag är 19
Lol. Du lät som 16. Sorry.
emery:
Lol. Du lät som 16. Sorry.
kanske. men med tanke på omständigheterna som gjort mig såhär. så nej.
emery:
Du lät som 16
HAHA
Human:
kanske.
Human:
Saken är att jag är inte van vid uppmärksamhet, jag har alltid klarat mig själv och haft ett väldigt privat liv. Sen vi bor ensama riktas all uppmärksamhet mot mig och jag orkar inte det.
Då är det inte så konstigt att du är "okontaktbar", om du inte är van vid uppmärksamhet menar jag.. Det måste kännas väldigt konstigt när man, som du säger, har haft ett väldigt privat liv, att helt plötsligt börja umgås mycket med sin mamma. Men hon bryr sig ju bara om dig, du borde säga precis som det är så förstår hon nog bättre.
Lider du ut av svag autism eller liknande?
Är också lite sådan, men ser faktiskt inte vad som är problematiskt med det.
