timeisrunningout:

Så fort jag säger ett ord om matångest så byter min kurator samtalsämne.

Stå på dig och säg att du absolut visst måste prata om det, oavsett vad kuratorkärringen tycker! Du pratar ju med henne för din egen skull, inte för hennes.

timeisrunningout:

vad fick dig att säga att jag inte verkade så sjuk?

mitt intryck av vad du sa. däremot har jag läst igenom tråden och vad du skrivit om mig och jag vill bara förtydliga detta; jag har aldrig sagt att du är ute efter uppmärksamhet osv osv. tat lugnt och ha det bra. jag var inte ute efter att göra dig illa, aldrig. jag vet inte varför du tog så illa vid dig, allvarligt nu. jag tycker absolut ätstörningar är en jävla plåga. har själv haft sånna perioder och det som hjälpte mig var en slags positiva tankar. som någon sa i tråden "nu får det vara nog". ja, så jag sa det till dig som funkade på mig. det var ingen som hjälpte mig, jag fick hjälpa mig själv. jag tyckte det kändes konstigt att du blev så arg när jag bara sa min ärliga åsikt om vad jag trodde skule hjälpa till, men ja.

lovepayyouback:

mitt intryck av vad du sa.

Men hur kan du överhuvudtaget ha fått ett intryck av något när jag inte med ett ord sa hur läget var? Och klart jag blir arg när nån random know-it-all kommer och ifrågasätter hur sjuk jag är. Om du har läst igenom tråden så kanske du har lagt märke till att du sa saker som "kanske du inte är så sjuk ändå, kanske du inte är så öppen ändå", och såna grejer. Vad fan?

Och angående uppmärksamhetsgrejen - jo, du påstod att jag endast var ute efter att folk skulle tycka synd om mig, något som också gjorde mig jävligt arg. Jag förstår inte folk som är så ohövliga och oförstående och inte inser hur stor skada deras små kommentarer kan göra. Och sen har mage att påstå sig vara trevliga och 'bara vilja hjälpa till'. Kan ju lugnt säga att puckon som du endast och bara gör det värre.

lovepayyouback:

har själv haft sånna perioder

Så om du nu alltså förstår sjukdomens problematik och hur det är att vara fast i ett okontrollerbart träsk, hur fan kan du då uttala dig som du gjort? Var någon jävligt elak mot dig när du mådde dåligt eller? Möttes du bara av misstro? Hjälpte ingen till? Tough luck. Det betyder inte att alla kan ta sig ur det på egen hand. Periodvis förstår jag om man klarar av det men jag har haft det här i fem jävla år nu. Det är väl för fan snarare du som varit mellanfallet då, enligt statistikens alla regler.

timeisrunningout:

det här är inte friskt och jag kan inte kontrollera det.

Du har kommit en bra bit på vägen genom att bara inse att du är sjuk, hoppas att du förstår det. <3

timeisrunningout:

även om det är skrämmande.

Usch ja, det förstår jag. Men det är det allra bästa för dig och de vet hur du ska gå tillväga för att få vidare hjälp sedan. Kommer nog att kännas skönt att en liten liten börda lyfts av dina axlar när du känner att de förstår och tar ansvar för din behandling.

isola:

Kommer nog att kännas skönt att en liten liten börda lyfts av dina axlar när du känner att de förstår och tar ansvar för din behandling.

Ja oh ja, det tror jag också 🙂 Jag är så trött på det här egentligen, jag vill ju bara lära mig äta igen och slippa alla konstiga tankar!

Tack för allt snällt du sa, det lyfte upp mig massor!

timeisrunningout:

Tack för allt snällt du sa, det lyfte upp mig massor!

BUP är galet!
En kompis kompis till mig skar sig, BUP nekade vård. Föräldrarna undrade varför och dom sa att det var för att det var helt normalt?! Vidareförklaringen var att det bara var ett sätt för ungdomar att hitta sitt inre jag???!
Antar att man måste ha flera olika psykiska problem och vara självmordsbenägen för att ens ha en chans till vård...
Hoppas att det går bra för dig, det kommer antagligen vara jobbigt men det är helt klart värt det!

jag vet hur det känns att "väga för mycket" för att få hjälp...