Polisanmälning eller ej, så tycker jag att du borde finna ett avslut till det som hände dig, du har inte pratat med någon? Jag vet att alla säger att man ska prata med en psykolog eller liknande, och sanningen är att det borde man verkligen. Klart som fan att mår skit efter något sådant, jag vet själv, det finns ingen anledning att plåga sig själv på ett sådant sätt...
liteförnaivförattvågavaknaupp:
Polisanmälning eller ej, så tycker jag att du borde finna ett avslut till det som hände dig, du har inte pratat med någon? Jag vet att alla säger att man ska prata med en psykolog eller liknande, och sanningen är att det borde man verkligen. Klart som fan att mår skit efter något sådant, jag vet själv, det finns ingen anledning att plåga sig själv på ett sådant sätt...
Jag pratade med en terapeut förut men hon var helt nuts. En annan jag hade slutade jag gå till, vet inte varför dock .
Det gamla jag skulle, helt seriöst, tillägna all min tid åt att hjälpa dig (även fast jag inte har varit med om samma sak... *suck*), om du lät mig (hah..) för sån är bara jag, men jag själv mår typ skiiiiit och är nog lika lost i livet som du är, men jag rekommenderar VERKLIGEN att prata med någon. (Jag skulle nog säga att en person du inte känner är bättre för det blir simplare..) Om jag får fråga, varför har du inte sökt "hjälp", gått till polisen eller liknande?
Men gumman vad stark du är <3 jag vet själv hur jobbigt det är att berätta sånt för sina föräldrar så det lättaste är att skriva ner allting.. sen lägger du det på bordet framför dom eller något innan du ska gå till ex skolan, så att du inte behöver vara där när de läser det.
Det kan nog vara lindrande att prata med personer som erfarit något likartat, att få vara till hjälp och få hjälp. Prova att hitta styrka inom dig nog till att kasta av dig tyngden av det hela och engagera dig i något som styrker dig.
Döda asen. Eller förresten det är för snällt ge dem men för livet och se till att alla inne på kåken vet vad de sitter inne för. Det blir ingen rolig historia för dem men det är precis vad såna där kräk förtjänar.
Anmäl!
och prata med nåt proffs om det, gå till bup, ungdomsmottagningen eller skolpsykologen.
Ta kontakt med en kurator.
sorry men du va korkad emot dig själv och inte anmälde det efter , det här blir nästan omöjligt och få dom dömda utan teknisk bevisning , speciellt efter så lång tid som 4 år !
Polisanmäla förändrar knappt inte LittleLionMan's känslor som kvarstår ifrån det förflutna. Deprimerad är oftast inte något man vill vara. Men vem vore jag att säga vad du ska ta dig till för att känna en mindre eller ingen depp... Alla är olika och nästan omöjligt vore det att skriva om vad som kan lindra de deppiga känslorna och tankarna som finns kring din ovanbeskrivna händelse. Det som hjälper dig får du försöka finna, det är svårt men värt kämpan för att få känna sig trygg.
Att finna det som lindrar kan vara svårt, men att känna tår är svårare.
