Jag blir så glad när jag går förbi en invandrare som pratar Svenska med sina barn, trots att denne själv kanske bryter kraftigt eller inte är så bra på Svenska. Men jag blir glad när jag ändå ser att de försöker! Det är sådana här människor som jag vill skall komma till Sverige, de som lägger manken till och faktiskt vill komma in i samhället.
Detta ger mig lite hopp om att det faktiskt går att åtgärda de problem som vi har idag med invandringen. Finns egentligen inget större diskussionsvärde i detta, men kände att jag ville få ur mig denna tanke som en slags motpol mot alla trådar där invandringen målas upp som endast problematisk. Att där finns invandrare som faktiskt vill, försöker och kommer att bli en del av samhället.
Lägger till lite frågor att diskutera för att få någon slags debatt i tråden:
Vad har ni för erfarenheter av liknande (som jag skrivit ovan)?
Vad tycker ni att en invandrare bör göra för att bli en del av vårt samhälle? (är trots allt inte bara samhällets jobb att få in nyanlända i "gemenskapen")
Håll tråden ren från trams, spam och OT tack!
håller med till fullo
Multilingualism är väl bra.
Jag blir ännu gladare när somalierna skriker på sina barn på bussen.
De behåller sin kultur, de vågar stå för det!!!!!!!!!!!
Man skall hjälpa dem med att skaffa sig en inkomställa och permanent boende, så att dom klarar sig i samhället.
Barn som kommer hit skall ges xtra resurser så att dom kan klara skolan med hyfsade betyg.
Mattias94:
Man skall hjälpa dem med att skaffa sig en inkomställa och permanent boende, så att dom klarar sig i samhället.
Barn som kommer hit skall ges xtra resurser så att dom kan klara skolan med hyfsade betyg.
Läs frågorna. Handlar inte om vad STATEN skall hjälpa till med, utan vad invandrarna själva skall göra för att det skall funka.
dubiös:
Multilingualism är väl bra.
Absolut, men vad är viktigast i ett samhälle. Att du kan språket samhället är byggt kring eller att du kan ditt modersmål från landet du kommer? Tycker det är oroväckande många invandrare som bott i Sverige i flera år men som knappt kan ett ord Svenska.
Cacaoxo:
Jag blir ännu gladare när somalierna skriker på sina barn på bussen.
De behåller sin kultur, de vågar stå för det!!!!!!!!!!!
Cacaoxo:
ag blir ännu gladare när somalierna skriker på sina barn på bussen.
De behåller sin kultur, de vågar stå för det!!!!!!!!!!!
Buddah:
går förbi en invandrare som pratar Svenska med sina barn, trots att denne själv kanske bryter kraftigt eller inte är så bra på Svenska. Men jag blir glad när jag ändå ser att de försöker!
Det är kul
Buddah:
Vad tycker ni att en invandrare bör göra för att bli en del av vårt samhälle? (är trots allt inte bara samhällets jobb att få in nyanlända i "gemenskapen")
Kunna kommunicera med andra i landet. Spelar ingen roll om det är svenska, engelska eller något annat så länge personen kan göra sig förstådd. Är dock inget som ska lagstiftas om eller liknande utan snarare en solidaritetshandling gentemot oss andra. I gengäld ska vi visa respekt för hur jävla svårt det är att komma till ett helt nytt land och tvingas lära sig så enormt många nya saker, inte hacka på att folk bryter eller har andra seder, osv. Solidaritet går åt två håll. Ska invandrare lära sig kommunicera med etniska svenskar så ska dessa ge något i gengäld.
Problematiken ligger, enligt mig, inte i invandringen i sig utan det faktum att vi lever i en välfärdsstat som omöjligen har den kapacitet som krävs för att ta emot så pass många invandrare som vi gör/kommer att göra. Vi har inte den kapacitet som krävs för att ge invandrarna drägliga levnadsstandarder och chans att integreras i samhället. Att försöka integrera människor med hjälp av bidrag och skattepengar samtidigt som man misshandlar arbetsmarknaden och på så vis gör det omöjligt för invandrare att få arbete är givetvis ett stort misslyckande.
Antingen får man helt enkelt (kalla mig SDare om ni vill) minska invandringen för att ha möjlighet att ge invandrarna det stöd som man idag vill göra eller så får man släppa utopin om att ha fri invandring och en stort och "tryggt" välfärdssystem. Personligen anser jag att fri invandring är en rättighet och att folk ska ha rätt att röra sig fritt över gränserna som man själv behagar, men samtidigt går det inte att blunda för problematiken som uppstår när man försöker hjälpa allt och alla. Om alla länder skulle ha en fri invandring utan ett stora välfärdssystem skulle problemet lösas ganska naturligt då människor skulle flytta dit det fanns jobb och möjligheter att själva integreras i samhället.
Nej, jag är inte Sverigedemokrat. Jag är enbart realistisk.
Alltså, i mina ögon är samhället en mängd relationer mellan människor, så det viktigaste är väl att försöka ingå ett antal relationer här, ekonomiska, sociala etc. o inte isolera sig i en liten grupp. På så sätt blir man en del av samhället.
bobben:
Nej, jag är inte Sverigedemokrat. Jag är enbart realistisk.
Säger återigen, LÄS frågeställningarna. Det du tar upp är precis det som jag INTE vill skall tas upp i tråden.
Buddah:
Säger återigen, LÄS frågeställningarna. Det du tar upp är precis det som jag INTE vill skall tas upp i tråden.
Ptja, jag anser att mitt inlägg stämmer ganska bra med ämnet som tråden behandlar men visst, vill du endast ha en listtråd där folk svara på om de har några egna erfarenheter av möten med invandrare så får jag väl be om ursäkt. Fråga nummer två behandlar samma ämne som jag talar om i mitt inlägg.
Personligen har jag ingen erfarenhet av "klockrena "första generationens invandrare men jag har flera vänner med utländskt påbrå som kom till Sverige när de var barn och de flesta är precis som du och jag. Somsagt, problematiken handlar ju inte om invandrarna personligen utan den situation vårat samhälle befinner sig i.
bobben:
Fråga nummer två behandlar samma ämne som jag talar om i mitt inlägg.
Ingen relevans till frågan dock. Detta är ingen allmän tråd om "invandring", utan jag vill diskutera de specifika frågor som jag ställde 🙂
bobben:
Somsagt, problematiken handlar ju inte om invandrarna personligen utan den situation vårat samhälle befinner sig i.
Det handlar också om att många är omotiverade och ovilliga att anpassa sig. Det är också en attitydsfråga.