Det är så att jag har fått enda sedan jag fick min diagnos och nu är det som mest, så har jag blivit ifrågasatt vad jag än gör och hur och varför osv. Det kan gälla hur jag praktiserar hur jag sköter mina pengar och hur jag gör med allt. Jag har fått förklara och förklara och förklara och mina föräldrar förstår fortfarande inte. Jag har bett dem så många gånger om hur jag vill bli behandlad men gång på gång så behandlar de mig som en bebis. Jag får inte utvecklas utan de ska alltid hjälpa mig och nästan så överdrivet att de känns som om jag knappt är 22 vilket jag är. De är överbeskyddande och de är inget positivt för de drabbar min vardag. Jag har en syster som har både jobb kompisar och får göra saker och jag blir ifrågasatt om de mesta. Jag fick inte åka klockan 10 på en fredag kväll till min pojkvän för de var för sent men min syster har festat och kommit hem klockan 04 och det är okej? Jag känner att jag blir behandlad annorlunda pga min diagnos och de är alltid mitt fel oxh att om jag säger va jag tycker är de fel och känns som om jag inte får göra eller säga något. Jag klarar inte av detta längre och undrar hur man ska göra för att jag vill inte bo hos mina föräldrar längre. Jag och min pojkvän försöker hitta eget men han måste få ett jobb först. Det känns som om jag får panik varje gång de ifrågasätter mig om allt. Hur ska jag göra?