Du behöver inte fakea. Säg bara att du inte kan. Se till att han inte blir din kontaktperson längre (och gärna att han inte blir någon annans heller). Han verkar då inte alls lämpad som det. 

du kanske kan ta med någon annan dit om du måste träffa honom? jag har inte riktigt koll på hur det funkar med sådana där möten, men det borde väl inte vara omöjlig att ta med sig någon?

Jag hade sagt åt honom. Och som Xisco skrev, du behöver inte alls fejka! Tänk på att det är HAN som gör fel, inte DU.

Blivande_japan:
du kanske kan ta med någon annan dit om du måste träffa honom? jag har inte riktigt koll på hur det funkar med sådana där möten, men det borde väl inte vara omöjlig att ta med sig någon?

Vill man inte ses så behöver man inte det. Jag är kontaktperson åt en kille och vi har ibland planerat att träffas men det blev inställt på ett eller annat sätt (samtal, sms eller att han inte dyker upp alls). Det är ingen obligatoriskt helt enkelt.

I just detta fallet känns det fel, fel, fel!
Han missbrukar sitt förtroende, både från dem som gett honom förtroendet att vara kontaktperson men också förtroendet från den han träffar.

Xisco:

Vill man inte ses så behöver man inte det. Jag är kontaktperson åt en kille och vi har ibland planerat att träffas men det blev inställt på ett eller annat sätt (samtal, sms eller att han inte dyker upp alls). Det är ingen obligatoriskt helt enkelt.

I just detta fallet känns det fel, fel, fel!
Han missbrukar sitt förtroende, både från dem som gett honom förtroendet att vara kontaktperson men också förtroendet från den han träffar.

aha okej!

minns nu att en kille jag var inneboende hos var kontaktperson

vad är det som avgör att en person får en kontaktperson?

Blivande_japan:

aha okej!

minns nu att en kille jag var inneboende hos var kontaktperson

vad är det som avgör att en person får en kontaktperson?

Det viktigaste är väl att man är intresserad av att vara det, vara en medmänniska, kunna vara stöd och hjälp för den/dem man är kontaktperson åt.
Sen får man inte ha några dumheter i brottsregistret, särskilt inte mot barn/ungdomar.
Sen även om man är fläckfri och är intresserad så kanske man ändå inte är lämpad. TS's kontaktperson verkar ha passerat det nödvändiga men verkar ändå inte vara lämplig i mina ögon.

Xisco:

Det viktigaste är väl att man är intresserad av att vara det, vara en medmänniska, kunna vara stöd och hjälp för den/dem man är kontaktperson åt.
Sen får man inte ha några dumheter i brottsregistret, särskilt inte mot barn/ungdomar.
Sen även om man är fläckfri och är intresserad så kanske man ändå inte är lämpad. TS's kontaktperson verkar ha passerat det nödvändiga men verkar ändå inte vara lämplig i mina ögon.

tror du läste min fråga fel! undrade varför man får en kontaktperson! 

Blivande_japan:

tror du läste min fråga fel! undrade varför man får en kontaktperson! 

Jag lade till ett "vara" mellan en och kontaktperson 🙂 (blir konstig mening då men läste "vad får en att vilja vara en kontaktperson" på något sätt :P)
Jag vet inte riktigt, jag är det åt en som har autism som tydligen ska vara ganska så asocial. Vilket han iof har varit en del men ibland är han inte det när vi träffas. Sen är det lite skillnad mellan att vara kontaktperson för personer inom LSS (funktionsnedsatta men ändå så att de kan klara sig själva) och för "normala" ungdomar. Dessa "normala" brukar oftast ha något strul i sin livssituation. Antingen de själva eller familjen som gjort att man kan behöva ha någon förebild som får en att tänka till extra (om man gör dumheter).

Xisco:

Jag lade till ett "vara" mellan en och kontaktperson 🙂 (blir konstig mening då men läste "vad får en att vilja vara en kontaktperson" på något sätt :P)
Jag vet inte riktigt, jag är det åt en som har autism som tydligen ska vara ganska så asocial. Vilket han iof har varit en del men ibland är han inte det när vi träffas. Sen är det lite skillnad mellan att vara kontaktperson för personer inom LSS (funktionsnedsatta men ändå så att de kan klara sig själva) och för "normala" ungdomar. Dessa "normala" brukar oftast ha något strul i sin livssituation. Antingen de själva eller familjen som gjort att man kan behöva ha någon förebild som får en att tänka till extra (om man gör dumheter).

men vem är det som bestämmer det då? är det soc eller är det familjen som kommer med önskemål?

Blivande_japan:

men vem är det som bestämmer det då? är det soc eller är det familjen som kommer med önskemål?

Prima som TS skriver om vet jag inte vilka de är.
Utgår jag från mig själv så var det soc's LSS-avdelning. Träffade den som jobbar med dessa frågor och fick presentera mig.
Hon försökte sen hitta lämplig person som man kan passa ihop med.
Tycker hon att jag och X skulle kunna funka ihop så träffas vi. Både X själv och föräldrarna.
I detta fallet jag är i nu, så träffade jag dem alla först med hon som jobbar med LSS. Sen träffade jag föräldrarna själv en gång efter att de diskuterat med varandra + X om jag skulle kunna vara bra som kontaktperson för X.
I slutändan så är det X (och föräldrarna) som avgör, men jag kan också tacka nej om jag känner att det inte är rätt.

Återigen i detta fallet jag är i nu, då har föräldrarna önskat någon till X  och X var med på noterna. Sen parade hon inom LSS ihop oss för att prova.