tl;dr: skaffa vänner som inte är ytliga och sämst
JoElite:
så började jag bli social
Vill du byta liv?
Carl Sagan:
Vill du byta liv?
Gärna, saknar mitt liv i isolation 🙁
vet att jag bara kan sluta umgås med folk igen, men vet inte om jag kommer få tillbaka mina mind explosions :p
JoElite:
Gärna, saknar mitt liv i isolation 🙁
vet att jag bara kan sluta umgås med folk igen, men vet inte om jag kommer få tillbaka mina mind explosions :p
Det är inte bara så att jag inte är social, jag är oförmögen att vara det... känns det som:) Så ett byte vore perfekt.
Nu lät jag väldigt klagosam:/ Men jag älskar mitt liv!
Låter lite halvt psykosaktigt med mins expolsions i isolation
låter weird och inte så nice
Jag trivs mycket bra att sitta ensam och göra någonting för mig själv, dock så måste jag prata med någon då och då för att inte känna mig alltför konstig.
Socialt sätt så är jag väl okej antar jag.
Går helst inte fram till någon och börjar prata men kan gott och väl hålla en konversation om någon kommer fram till mig, typ.
Carl Sagan:
Det är inte bara så att jag inte är social
vi är helt klart sociala varelser, men jag skulle vilja säga att "spirituella upplevelser" vad det nu är...
fan.. menar, Mind explosions, känns viktigare för oss.
möjligt att det är därför folk riskerar så mycket för sina känslor, ahja.
Blivande_japan:
låter weird och inte så nice
varför?
JoElite:
varför?
känns konstigt att du tycker att du tänker sämre när du är social, förhoppningsvis ska man väl få ut något av att umgås med folk.
Blivande_japan:
känns konstigt att du tycker att du tänker sämre när du är social, förhoppningsvis ska man väl få ut något av att umgås med folk.
det är självklart möjligt att jag förlorat någonting annat samtidigt som jag blev social.
Minns den precisa dagen då dom försvann för första gången, det är liksom mer än en händelse, det är ett sinnestillstånd.
Och jag var social samtidigt som jag tappade det, har bara fått det när jag varit asocial
Blivande_japan:
känns konstigt att du tycker att du tänker sämre när du är social, förhoppningsvis ska man väl få ut något av att umgås med folk.
det är självklart möjligt att jag förlorat någonting annat samtidigt som jag blev social.
Minns den precisa dagen då dom försvann för första gången, det är liksom mer än en händelse, det är ett sinnestillstånd.
Och jag var social samtidigt som jag tappade det, har bara fått det när jag varit asocial
coolt med fantasi
Fasiken:
Men du har gott om tid att tänka! Även de som är väldigt sociala har ensamma dagar där dem bara tänker ,)