Det är antagligen något annat som du är arg över, och reagerar på det fast på annat vis.

Låter precis som jag. Och tro mig det har inte utvecklats till nåt positivt så lägg av med det och skaffa ett liv innan det är för sent

En tröst. Han kan knappast vara VÄRLDENS finaste pojkvän.

Seriösa svar du har fått..

svettsvennes svar var ju ganska seriöst, men det är inte så enkelt att bara "skaffa sig ett liv".
Jag tycker att du ska gå och prata med en psykolog eller nåt. ta reda på vad det är du är arg över, egentligen. För jag tror inte att det har ett dugg med din pojkvän att göra. Har läst en hel del psykologi
hur som, tycker du ska ta kontakt med en bra psykolog som kan hjälpa dig att komma underfung med problemet, orsaken till varför du beter dig som du gör mot din pojkvän. Du kanske tycker att det låter överdrivet med en psykolog, men det tycker inte jag. Du älskar väl din pojkvän och vill att det funkar? Du säger själv att du hatar hur du beter dig mot honom, men du verkar inte kunna göra något åt det på egen hand. Du verkar inte veta vad det beror på, och då anser jag att en psykolog är perfekt för dig. Problemet är bara att få tag på någon som är bra. och så kostar det ju pengar, men vad gör man inte för kärleken?

Var nog likadan under perioder, min slutsats är att det nog är viktigt att jobba på sig själv om man mår på detta vis innan man blandar in någon annan i sitt liv. Dvs, om du inte kan kontrollera dessa känslor och det händer frekvent kanske ni borde ta en "paus".

wiiww:

ganska seriöst

med skaffa ett liv menade jag att hon borde göra annat vid sidan om och inte göra att allt kretsar kring honom, för det låter precis som ett sånt scenario och jag känner igen det

Bli bättre på att hantera dina känslor. Du fattar ju att det inte är rimligt att reagera så. Det är rätt svårt att kontrollera hur du känner, men det är upp till dig hur du hanterar det. Även om du blir arg så behöver du ju inte agera ut det.

Pat_01:

jag hade aldrig stått ut med såhär mycket skit som jag ger honom..

Låter som att du tar väldigt mycket plats i ert förhållande. Förmodligen dels på grund av att du, som många andra, är i stort behov av bekräftelse, (det är ganska naturligt men ställer ofta till problem och kan bero på många olika saker).

Men det låter även som om din pojkvän låter dig ta mycket plats. Här måste jag understryka att detta inte är hans fel - det finns verkligen inget i världen som ger dig rätten att köra med honom eller behandla honom illa. Men trots det är ni två i ert förhållande, och ni har ansvar för varandras välbefinnande. Det är väldig lätt att luta sig tillbaka och agera martyr i den situation han befinner sig i, och martyrskap går dåligt ihop med ansvar. Dessutom är det är väldigt ohälsosamt för honom vad gäller både självförtroende och hans bild utav dig, utöver den behandling du ger honom. Nu vet jag inte alls hur han reagerar på ditt beteende, men ett tips till honom vore att eventuellt stå på sig mer eller försöka konfrontera dig oftare och inte låta sig köras med.

wiiwws förslag ang. psykolog är bra, eller någon annan slags form av forum där du får utrymme och resurser att bearbeta dig själv och ditt beteende.

Skulle aldrig palla med en flickvän som du.

Pat_01:

Är det någon som känner som jag, eller som bara vill hjälpa mig vore jag oerhört tacksam.

Min moster är sån, hon har ett känsloliv som ligger väldigt nära ytan och hon ventilerar i princip alla känslor hon får, ibland är hon sjukt tröttsam och verka egotrippad, men samtidigt är hon otoligt omtänksam och snäll med. Hon skäms ofta för att hon beter sig så, efter några timmar när hon insett hur fånigt hon betett sig brukar hon be om ursäkt och försöka förklara.

Jag antar att vissa människor helt enkelt saknar det "naturliga" känslofilter som de flesta personer har och nästan tvångsmässigt måste uttrycka alla tankar och känslor de får. Men så länge du har fina sidor med och försöker förklara för din kille hur det ligger till kan han nog acceptera det.

Det flesta människor har trots allt en eller flera idiotiska egenskaper som är störiga, men jag tycker nog inte din är värre än många andra, och din kille förstår nog att andra tjejer är jobbiga på andra sätt. Gräset är inte grönare på andra sidan om man säger så.

Pat_01:

blir förbannad om han inte kan vara med mig någon kväll, för en sån självklar grej som att han ska jobba.

det låter som mitt ex.

Pat_01:

Efter några timmar inser jag mitt fel, men kan inte förstå varför jag beter mig som jag gör mot honom..

låter ännu mer som mitt ex.

Pat_01:

Är det någon som känner som jag, eller som bara vill hjälpa mig vore jag oerhört tacksam.

Som sagt, jag hade ett liknande förhållande tidigare. Kan berätta lite om vad hon gjorde, och vad vi sa att vi skulle göra för att lösa problemen.. att hon sen uppenbarligen inte ville förändra något ledde till att jag gjorde slut.

Iaf.. hon ville att jag skulle säga upp mig från jobbet och skaffa jobb i hennes stad(vi bodde 9mil ifrån varandra), att jag skulle sluta med alla mina fritidsintressen samt att när jag hade flyttat till en lägenhet nära där hennes mamma bodde så skulle jag aldrig jobba och betala allting.
Lägg därtill att hon alltid skulle vinna diskussioner, och när jag pratade så var hon alltid tvungen att prata över mig. exempelvis så ville hon att jag skulle berätta om en händelse för en av hennes kompisar, och jag han väl säga två meningar innan hon avbröt mig.

Jag sa att om jag tyckte det var skitjobbigt och hon lovade att förbättra sig.. när jag tänker tillbaka så tror jag vi hade 10sådana samtal att hon lovade att förbättra sig utan förbättring så därför gjorde jag slut(plus lite andra grejer också).

Mitt tips till dig är:
- Sätt dig ner med pojkvännen och prata om det! Säg exakt som det är och säg att du vill jobba med att förfina vissa saker med dig.
- var noga med att allting inte kommer på en gång, det är väldigt svårt att ändra något, men att man istället för att fokusera på det som är dåligt att fokusera på det som är bra!!

Om du inte gör något åt de, så kommer det en dag ta slut

Tack för alla svar, försöker ta till mig av allt. Jag är medveten om att jag har svårt att hantera känslor, och är nog för min ålder väldigt omogen i mitt sätt att tänka och försöka ta kritik.
Till saken hör väl också att han och jag för ett x antal år sen var tillsammans och han betedde sig som ett svin. Och fast än jag nu byggt upp ett nytt förtroende för honom och älskar honom finns det någon undergrävd rädsla i det hela, att allt ska återupprepas igen.
Och det är väl kanske så att jag är så förbannad på honom att jag tar mig frihet att bete mig som jag gör.

så jävla svårt kan det väl inte vara?

sålänge man är medveten om sina problem är det väl bara att hitta ett sätt att göra något åt dem.

går du på konstiga p-piller?