Aviseringar
Rensa alla

jag ger upp snart, hjälp


ardnas
Ämnesstartare

Jag går i familjeterapi på maria ungdom. Där så skickade de vidare mig till en psykiatriker. Jag har pratat med runt 5-6 proffessionella om hur jag mår redan den senaste tiden. Den här psykiatrikern säger då till mig i princip att jag är en fÖrvirrad tonåring, lite hormonell och försöker ta reda på vem jag är och det vanliga tramset. Hon säger att det SKA vara så här jobbigt i tonåren och hon fattar inte riktigt vad jag gör där.
Jag har då berättat för henne att jag har varit djupt deprimerad i ett år, jag har jättemycket stress och ångest, sömnproblem osv. Jag har nästan 60 procents frånvaro i skolan och det var på håret att jag klarade mina kurser. Jag har denna frånvaro för att jag ligger hemma och kan inte kliva upp ur sängen på morgonen, för ledsen.

Jag har liksom ingenstans att vända mig till längre. Jag bara gråter och gråter och ingenting lättar eller blir bätttre. Har börjar fundera på självmord eller att skada mig själv på nåt vis. Vad fan gör man nu? Det finns ingen att prata med.


   
Citera

Hon förvisso rätt i det hon säger, men det var lite kallt.
Du kan inte be om att få prata med någon annan som förhoppningsvis besitter på lite större empati-egenskaper?


   
SvaraCitera

Vad vill du själv göra, vad skulle kunna få dig att må bra? Låter som att du kommit steget längre än vad de professionella psykiatrikerna har gjort angående förståelse för ditt sätt att må.. Kanske talar lite för att du måste klara dig själv?


   
SvaraCitera

ardnas:

Har börjar fundera på självmord eller att skada mig själv på nåt vis.

Hur hjälper det att skada dig själv? [shake]


   
SvaraCitera

står du nära din familj? försök prata med dem.


   
SvaraCitera

S3ON:

Hur hjälper det att skada dig själv?

i hopp om att bli tagen på allvar kanske?

ont att skada sig eller försöka ta självmord är så kallade "kortsiktiga lösningar på ett långvarigt proble"

har du provat medicinering?
att försöka prova att byta psykiatriker vore kanske en annan lösning, eller att försöka få den du har att förstå hur allvarligt det faktiskt är.

tänk igenom vad du sagt till psykiatrikern och hur denne skulle kunna ha uppfattat det. har du lämnat ute viktiga detaljer? om det är så allvarligt att du övervägen självmord eller att skada dig själv bör du definitivt säga det.


   
SvaraCitera

ardnas:

Vad fan gör man nu?

Kvinnan du pratat med som avfärdat dina problem som vanliga tonårsbekymmer har helt fel och borde inte arbeta med deprimerade tonåringar. Tyvärr är det inte ovanligt att bli bemött på det sättet som tonåring. Man måste stå på sig och stå fast vid att man mår riktigt dåligt, att det INTE är normalt att överväga självmord och vara deprimerad. Det är inte normalt, och du måste få hjälp.

Tyvärr är hjälp sällan något man får, enligt min erfarenhet får man kämpa sig till det och det är skitsvårt på vägen. Om din psykolog inte förstår allvaret av dina problem så bör du begära att få träffa någon annan. Och så får man hålla på tills man träffar någon som man klickar med.
Jag har ägnat alldeles för många timmar hos psykologer/kuratorer som jag inte känner någon personkemi med, bara för att jag inte vågade be om en annan. Då blir behandlingen i sig något jobbigt, och så ska det inte vara. Det fördröjde mitt tillfrisknande onödigt mycket. Låt det inte bli så för dig.

Har du någon vuxen i din närhet som kan tala för dig om du inte orkar, som kan förklara för psykiatrin hur dåligt du faktiskt mår?


   
SvaraCitera
ardnas
Ämnesstartare

Tack för svar, ska överväga att hitta nån annan. Får se. Jag har så svårt att lita på folk det känns som att hon förstörde lite alla andra psykologer osv för mig.
Måste bara hålla mig på fötterna för tillfället.


   
SvaraCitera
Lounge

RakatKadaver:

Hon förvisso rätt i det hon säger, men det var lite kallt.

nej, hon har inte rätt. bara för att många mår dåligt under tonåren betyder inte det att depression och andra allvarliga tillstånd existerar. man kan inte bara skylla bort extremt dåligt mående på något "alla går igenom", extremt oprofessionellt

Gabrielle:

Låter som att du kommit steget längre än vad de professionella psykiatrikerna har gjort angående förståelse för ditt sätt att må.. Kanske talar lite för att du måste klara dig själv?

nej, hon ska inte klara sig själv. hon har rätt att få hjälp av psykologer och då ska hon också få det. det kommer alltid finnas rötägg inom psykiatrin, sådana som inte alls borde jobba med det dem jobbar med. en kompis till mig psykolog somnade under deras möte. det TS ska göra är att söka hjälp och finna rätt psykolog som tar henne på allvar.


   
SvaraCitera
Lounge

ardnas:

Jag har så svårt att lita på folk det känns som att hon förstörde lite alla andra psykologer osv för mig

förstår det, men du ska veta att det finns BRA psykologer. jag har träffat många jättebra. låt inte henne dra dig ner ännu mer, bara för att hon är helt fel människa för sitt jobb. hur gammal är du?


   
SvaraCitera

Lounge:

extremt oprofessionellt

Ja, men gud ja.
Du måste ha missförstått mig, jag är inte på psykiatrikerns sida.


   
SvaraCitera
Lounge

RakatKadaver:

Ja, men gud ja.
Du måste ha missförstått mig, jag är inte på psykiatrikerns sida.

jaaaaaaaaaaaaaaaaa

jag misstolkade

vad fel det kan bli


   
SvaraCitera

Lounge:

vad fel det kan bli

Du är för tossig du.[smile]


   
SvaraCitera
Lounge

RakatKadaver:

Du är för tossig du.[smile]

*leeeeRÄÄä*


   
SvaraCitera

Att ge upp och sedan att stiga upp är den rätta metoden för att något ska bli bättre!


   
SvaraCitera