Jag har mått dåligt under en väldigt lång tid på grund av en massa skäl, och nyligen tog det slut med en kille jag verkligen gillade för att jag ville vänta med sex(jag hade såklart tänkt ha det med honom, men jag vill väl ta saker "långsamt") och då var det liksom droppen, inte det stora skälet till varför jag börjat sälja mig själv utan bara droppen, jag klarade helt enkelt inte mer. Jag har lång historia av olika självskadebeteende och därför började jag sälja mig själv, jag hatar verkligen mig själv. Men så tänker jag inte ljuga, pengarna var lockande.
Så jag åkte till sthlm för att möta upp en kille som skulle erbjuda mig 5000 för en natt, han hade redan över telefon varit väldigt klänging och ständigt behov av bekräftande. Han frågade mig hela tiden ifall jag gillade honom, ifall jag ville vara tsm med honom, ifall jag skulle flytta in hos honom o.s.v. och jag visste inte vad jag skulle svara då jag inte kände honom.
Så när jag väl kommer till honom så gör jag vad han betalat för, jag mådde så grovt dåligt när jag kom till honom att jag börjar gråta, kunde inte sluta tänka på vilket äckligt sätt att förlora oskulden på. Han brydde sig inte riktigt om att jag grät, han bara fortsatte kalla mig slyna, hora och sånt, fortsatte knulla mig och vad hade jag att säga emot? det var försent att gå tillbaka, så jag fick väl helt enkelt leva med situationen jag satt mig i. I hans fönster(som jag var vänd emot) reflekterades min spegelbild så jag behövde se på mig själv hela tiden, vilket bara förvärrade hela saken.
Efter att han knullat mig två gånger så stängde jag liksom bara av, låg där och tog, jag kände mig inte som mig själv efteråt och jag har inte gjort det sen dess. Som sagt var han väldigt klänging, och han fortsatte försöka övertyga mig om att han var den enda som förstod mig och att jag bara var hans från och med då, självklart tänkte jag inte gå med på att bli tillsammans med honom så på morgonen efter att jag gått så messade jag honom att vi inte skulle träffas igen, han blev skitarg och började hota mig med att lägga ut massa nakenbilder han tagit av mig när jag sov. Jag vet inte ifall han lagt ut några bilder eller inte, hoppas inte
Hursomhelst så har jag fastnat i hela escortservicen och jag kan liksom inte sluta, jag vet inte riktigt varför jag skriver det här, vill väl ha något slags stöd. Misstolka mig inte, jag vet att jag har försatt mig i den här sitsen helt själv, jag bara vet inte vart jag ska vända mig, jag kan inte berätta för mina vänner då jag går i åttan, och rykten sprider sig så lätt. Jag har verkligen ingen, jag är livrädd att det här ska läcka ut, vad ska jag göra ifall det gör det? Ska jag förneka det eller vad fan ska jag göra?
dumimitthuvud: jag bara vet inte vart jag ska vända mig, jag kan inte berätta för mina vänner då jag går i åttan, och rykten sprider sig så lätt. Jag har verkligen ingen, jag är livrädd att det här ska läcka ut, vad ska jag göra ifall det gör det? Ska jag förneka det eller vad fan ska jag göra?
Det verkar enligt texten som att det är ännu ett självskadebeteende du börjat med, och jag förstår att det är svårt att ta sig ur. Om jag var du skulle jag gå till skolans kurator och berätta allt som hänt, de har tystnadsplikt och kommer hjälpa dig att få den hjälp du behöver. Det finns inget skamligt i det du gjort, och ingenting onaturligt. Du har försökt få utlopp för dina känslor och det här var vägen du tog, oavsett om det var en bra väg eller inte så gjorde du det du trodde eller kände var den enda vägen, och det är inget att klandra sig för idag. Det bästa du kan göra nu är att ändra riktning och försöka få bukt med problemen. Lycka till med allt.
Det är detta jävla APPLE samhälle vi lever i. Iphones åt lågorna.
Järn: skolans kurator och berätta allt som hänt, de har tystnadsplikt
Gick till skolkuratorn några gånger, hon berättade om elevernas problem och skrattade åt oss på puben. Tror hon fick böter eller något.... Det jag säger är att det kanske är bättre att gå till någon mer officiell
ToxicWithaHintOfSteam:
Gick till skolkuratorn några gånger, hon berättade om elevernas problem och skrattade åt oss på puben. Tror hon fick böter eller något.... Det jag säger är att det kanske är bättre att gå till någon mer officiell
det är fruktansvärt sällan sådant händer, men man kan ringa BUP direkt om man känner för det i länet jag kom ifrån iaf.
Järn:
Det verkar enligt texten som att det är ännu ett självskadebeteende du börjat med, och jag förstår att det är svårt att ta sig ur. Om jag var du skulle jag gå till skolans kurator och berätta allt som hänt, de har tystnadsplikt och kommer hjälpa dig att få den hjälp du behöver. Det finns inget skamligt i det du gjort, och ingenting onaturligt. Du har försökt få utlopp för dina känslor och det här var vägen du tog, oavsett om det var en bra väg eller inte så gjorde du det du trodde eller kände var den enda vägen, och det är inget att klandra sig för idag. Det bästa du kan göra nu är att ändra riktning och försöka få bukt med problemen. Lycka till med allt.
detta! Detta är skrivet från hjärtat.
usch vad hemskt, jag blir ledsen av att läsa det här. ingen har rätt att behandla någon så.
Fyfan va tufft för dig. Hemskt att sådant händer.
dumimitthuvud: Ska jag förneka det eller vad fan ska jag göra?
Hjärtat.. Kan relatera till det här väldigt mycket. Jag förstår precis hur du känner, och det är inte alls konstigt att du handlat så som du gjort. Jag tror att du behöver prata med någon. Jag besökte en kurator ett par gånger, vilket jag tyckte var rätt okej. Skönt att prata med någon och så, dock kändes det sådär med tanke på att de får betalt för att lyssna på en. Hade hellre velat ha en vän att berätta allt för. Känns bara inte som att folk förstår en ibland. Men alla kuratorer är givetvis inte likadana. En del kanske är jättebra, och därför är det värt ett försök! Men finns det annars någon i din närhet du kan prata med? Familjemedlem eller så? Eller ingen alls? Jag minns att jag inte hade någon jag kände att jag kunde berätta för efter det jag varit med om. Det var riktigt tufft att gå runt och bära på något så hemskt inom sig. Förträngde det i ett par månader, och bröt ihop något år senare. Det är bra att ta itu med problem med detsamma.
svaret.
