I augusti träffade jag en man på en HBT-klubb i stan. Jag visste sedan tidigare vem han var - en av stans hetaste bögar. Själv hade jag flickvän sedan en tid tillbaka, men jag var även känd som en obotlig faghag. Han och jag började snacka, bestämde oss för att träffas på biblioteket någon vecka senare.
Så vi träffades på biblioteket. Det blev snabbt till en vana, varje tisdag och fredag sågs vi där. Pratade om böcker, förhållanden, våra barndomar, sexuella avikelser osv. Någon form av vänskap växte fram och till slut något annat också. Samtidigt hade jag och min flickvän det ganska dåligt. Vi bråkade svinmycket, slutade ha sex och var allmänt syrliga mot varandra.
Mannen visade sig vara flexibel - med andra ord bisexuell. Och han började sitta närmre, tog mig i sin famn, smekte mina händer, kysste min hals. En dag, efter ett enormt bråk kvällen innan, tog det slut mellan mig och tjejen. Två veckor senare, den första november för att vara exakt, flyttade mannen in hos mig. Vi började strula med varandra och till slut hade vi sex på regelbunden basis.
Nu har vi något form av nästan-förhållande. Vi ligger med varandra, kysser varandra, duschar med varandra, sover nakna tillsammans, håller hand på stan osv. Han väcker mig genom att kyssa mig uppför ryggen och hålla om mig bakifrån. Han säger att jag är vacker hela tiden. Men - OCH HÄR KOMMER TVISTEN - han är faktiskt inte kär i mig. Alls. Jag berättade för honom för någon vecka sedan att jag hade känslor för honom, hans gensvar var att han inte kände likadant för mig.
Och här kommer nästa tvist - i januari flyttar han till Danmark. Han kommer stanna där i sex år för att läsa till läkare. Just nu känns livet som en sjuk blanding av himmel och helvete. Han är en så fantastisk människa, men han känner inget för mig och han flyttar snart ifrån mig. Hur ska jag hantera denna skit?
konstruktioner:
Vi ligger med varandra, kysser varandra, duschar med varandra, sover nakna tillsammans
konstruktioner:
Han säger att jag är vacker hela tiden. Men - OCH HÄR KOMMER TVISTEN - han är faktiskt inte kär i mig.
samma sak med mitt ex.
jag håller på att dö. fast han vet inte att jag fortfarande är kär..
konstruktioner:
Hur ska jag hantera denna skit?
skita i han o försöka komma över han?
Det var ju en annorlunda situation :* men att ta vara på den bra tiden medan den varar, verkar ju vara det rimligaste?
Var glad för det han känner för dig och låt dina känslor för honom vara villkorslösa. Trist att han sticker, förstås, men det är väl ingen anledning att skippa relationen just nu?
JOZFiN:
samma sak med mitt ex.
jag tycker uppriktigt synd om dig. det är riktigt bajs.
martin312:
skita i han o försöka komma över han?
problemet är väl att han bor hos mig. och att jag tycker så himla mycket om honom. jag har inga problem med att han är med andra människor egentligen, eftersom jag inte har något problem med ett öppet förhållande. jag förstår bara inte hur det funkar att ha ett NÄSTAN-förhållande. hur fixar han att kliva upp varje dag och fejka ett förhållande med mig? betyder det alls någonting för honom?
konstruktioner:
hur fixar han att kliva upp varje dag och fejka ett förhållande med mig? betyder det alls någonting för honom?
sätt dig sj i hans situation, skulle inte du kunna det?
Hezkirin:
Var glad för det han känner för dig och låt dina känslor för honom vara villkorslösa. Trist att han sticker, förstås, men det är väl ingen anledning att skippa relationen just nu?
True true, det är nog det enda jag kan göra egentligen. Jag skulle bara vilja höra hur han tänker öht angående vår relation. Finns det någonting alls emellan oss eller är allting bara i min hjärna?
konstruktioner:
jag tycker uppriktigt synd om dig. det är riktigt bajs.
tack, jag dör.
martin312:
sätt dig sj i hans situation, skulle inte du kunna det?
jo, men jag skulle må rätt illa av det. jag kan liksom ligga med människor jag inte känner något för, men - ett helt förhållande? nix.
Scarlet:
men att ta vara på den bra tiden medan den varar, verkar ju vara det rimligaste?
jag får nog göra så. det går väl inte på något annat sätt.
konstruktioner:
True true, det är nog det enda jag kan göra egentligen. Jag skulle bara vilja höra hur han tänker öht angående vår relation. Finns det någonting alls emellan oss eller är allting bara i min hjärna?
Hade det inte funnits något mellan er så hade han väl inte agerat som han gör? Uppenbarligen uppskattar han dig både fysiskt och intellektuellt, det är väl fint. Måste du definiera relationen?
konstruktioner:
jo, men jag skulle må rätt illa av det. jag kan liksom ligga med människor jag inte känner något för, men - ett helt förhållande? nix.
jadu, sparka ut han då ![[tired]](/img/smilies/tired.gif)
Oj. Skumt tankesätt han har..
Ja, ta vara på er tid bara, han försvinner ju ändå och då kommer antagligen dina känslor kylas ner lite.
Hezkirin:
Hade det inte funnits något mellan er så hade han väl inte agerat som han gör? Uppenbarligen uppskattar han dig både fysiskt och intellektuellt, det är väl fint. Måste du definiera relationen?
aaah, det är sant. jag måste nog inte göra det, saker och ting är väl bra som de är. det är väl bara något slags bekräftelsebehov jag har, att jag vill höra att han tycker om mig på det pussilussiga sättet.
martin312:
jadu, sparka ut han då
äsch då, han är världens energiknippe och gör mig alltid på bra humör. jag är nog mest besatt av att definiera den här relationen så den passar någon form av mall. jag överlever!
