förut nämnde jag att "det här blir min sista tråd", well - jag kan inte alltid hålla mina löften 😉 Igår var jag helt öppen och ärlig på Facebook, jag skrev att jag inte hade några vänner kvar [som jag träffar...], att jag ska gå i särklass, att jag bara får välja en linje...'hotell och restaurang'. Att jag inte går i skolan ÄN [ska börja i höst], att jag är lätt förståndshandikappad och att jag har ADD, som ADHD fast jag är inte hyperaktiv...Jag får inte ta min Concerta eftersom jag inte går i skolan. It fuc*ing sucks. Det värsta är att den krockar med min andra medicin mot epilepsin, vilket gör att jag får fler anfall. Nu lider jag av depression pga min situation, jag menar, hur skulle ni känna er? Kommer jag någonsin kunna få ett bra liv? Jag skär mig själv, har ätstörningar. Många säger att jag inte ser ut som en person som lider av detta. Enligt min kontaktperson så ser jag ut som vilken tjej som helst. 'Normal'. Jag sminkar mig, jag har rätt snygga kläder på mig...tja ni vet, färgar håret, får manikyr 3 gånger i månaden... sånt "tjejigt". Lol. Jag må ha ett förståndshandikapp - och den är så lätt att man inte ens märker den. Men inte fan går jag runt och beter mig konstigt? [förlåt för stavfel...]. När jag skriver om det så känns det som om de ser mig som en tjej som behöver vård 24/7. Alltså, kommer det någonsin bli bra för mig? Jag känner mig väldigt ofta normal men eftersom jag är diagnosernad med ADD, lätt förståndshandikapp och epilepsi så känns det ibland att jag är en...värdelös liten skit. Hur ser min framtid ut enligt er? Kommer det bli bra tillslut? Känns som om ingen förstår mig. Hoppas ni gör det.