kvällens hatobjekt är lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.

jag anser att denna lag är en skymf mot allt som är heligt, och då tänker förmodligen de flesta att det här är en rant om fildelningens förtjänade status som grundlagsskyddad. detta är dock inte fallet. jag hatar denna lag eftersom den inte låter mig säga åt upphovsrättsliga organisationer att dra åt helvete och hålla sina smutsiga små fingrar från de musikaliska verk som jag innehar upphovsrätten för.

de organisationer som jag åsyftar är stim (svenska tonsättares internationella musikbyrå) och sami (svenska artisters och musikers intresseorganisation). anledningen till detta är att det i lag, utan för mig uppenbara undantag, uttryckligen konstateras att dessa organisationer har rätt att kassera in pengar varje gång mina verk framförs offentligt, alldeles oavsett om jag är medlem i dessa organisationer eller inte.

detta innebär att jag i princip tvingas att antingen insistera på att ingen någonsin får framföra mina verk offentligt (vilket är min rättighet, men bara om jag uttryckligen säger det, innan dess är det fritt fram att framföra, att hålla käft hjälper således inte), eller helt enkelt leva med att upphovsrättslobbyn begår ondskefulla djävulsdåd med pengar som de utan mitt medgivande kasserar in från de som arrangerar dessa offentliga framföranden. detta gäller alltså även om det skulle vara jag personligen.

men det är ju bra, tänker man då. då får jag ju pengar för skit utan att behöva anstränga mig. men, för att få det så måste jag vara medlem i nämnda organisationer, vilket innebär att jag i princip måste skriva över min upphovsrätt för alla verk som jag skapar under mitt medlemskap, och till och med alla verk som jag tidigare skapat som går under deras intresseområde (musik), och inte ens då får jag de pengar som de håvar in på den musik som jag har upphovsrätten till. jag får nämligen bara pengarna från den musik som framföraren explicit meddelar att jag har upphovsrätten till, alla andra pengar fördelas enligt en per gessle-metoden, vilket innebär att de som spelas mest offentligt får dela på mina pengar. dvs, per gessle och gänget.

när jag skriver över mina rättigheter till stim så innebär det även att jag avsäger mig rätten att sprida min musik fritt. jag kan exempelvis inte, säg, lägga upp den på internet som jag vill. då kommer upphovsrättslobbyns samlade här, bankar in min dörr och kräver mig på pengar för att ersätta upphovsrättsinnehavaren. vilket ju är jag. och eftersom jag inte rapporterat in vilken musik folk laddat ner, då jag inte hade för avsikt att betala för det hela, så går självklart pengarna, återigen, till per gessle. skulle jag sedan ändå känna för att rapportera det så skulle de sannolikt inte ha någon blankett för torrentdistribution, och då skiter det sig ändå, och pengarna går till per gessle.

nu vill jag att ni ska diskutera detta problem, alternativt per gessle, som trots allt tas upp i detalj i inlägget. nedan följer en bild av per gessle, som sitter och flinar åt att han med laga rätt kan stjäla mina pengar.