Det känns lite ensamt
Känner du dig patetisk? (Patetisk betyder för en "ond människa" något extremt kränkande + självbedrägeri och för en "god människa" något normalt men lite beklagligt, djuriskt liksom.)
jag tror att patetiskt rent objektivt innebär "bunden till patos" alltså i någon mån slav under sina emotioner, vilket manifesterar sig i att personen framstår som "patetisk" utifrån hur ordet låter, personen blir ju betydligt mindre kapabel att utföra något medvetet eller konkret av värde, vilket är just "patetiskt/sämst"
obz varenda kotte är både "god" och "ond"
till o med grannkatten
Allt ligger i betraktarens ögon
kanske egentligen iofs, men nu har vi av en eller annan anledning fått samsas om en o samma spelplan med samma spelregler
Räven från bronx:
gör allt det?
tror det. Men betraktaren är väl ibland en själv.
menade mest att hur patetisk man är, är relativt osv och att det beror på vem som frågas. = ) Känner mig inte alltid patetisk, för att svara på frågan.
harkrank:
tror det. Men betraktaren är väl ibland en själv.
menade mest att hur patetisk man är, är relativt osv och att det beror på vem som frågas. = ) Känner mig inte alltid patetisk, för att svara på frågan.
är det relativt vad som har hänt på en fest beroende på vem man frågar? är det relativt att roten ur 36gångerblabla är 6.09 beroende på vem man frågar? det kan ju alltid resultera i relativt annorlunda svar men förändrar det hur det är på riktigt? <- ok då har jag klargjort att jag inte ser någon gräns mellan dessa berörda domäner
viktigt o va minst lite patetisk tror jag
vad har du för knasiga definitioner på ond/god människa för att det ska vara relevant i sammanhanget?
Nahual:
vad har du för knasiga definitioner på ond/god människa för att det ska vara relevant i sammanhanget?
det är bara preaching till the choir typ
det gör mer sense att inte göra sense än att försöka göra sense på riktigt ungefär, ibland. men det onda är det konkreta och det goda är det subtila, goda är höger hjärnhalva onda vänster hjärnhalva, goda det hänsynsfulla, onda det hänsynslösa.
det onda är det döda, maskinen, och det goda är det levande. om man tolkar ord/saker maskinellt eller levande är det mest avgörande som finns
det som vi normalt kallar för "ondska" finns inte, det är alltid bara "livet" som i sig är gott, men som är uppstrukturerat via det hänsynslösa. det kan inte bara finnas ljud i en låt, det måste finnas intervall mellan toner, det kan inte bara finnas objekt, det måste finnas rymd mellan objekten, det kan inte bara finnas ljus, det måste också finnas mörker för att det ska innbära någonting öht.
Vi upplever det hänsynslösa/tystnaden/utrymmet som ont för att vi bestämt oss för att allt ska vara "100% gott" semantiskt. För att livet i oss blir grundlurat att förhålla sig till semantik via de onaturliga förutsättningar för existens som vi etablerat för oss själva sen tusentals år tillbaka pga "koksade" vi accepterar bara det konkreta när allt som är vi eller värt något i egentlig mening inte är konkret!
Vi tror på gott och ont och skapar ondska när vi försöker kämpa mot den, att tro att gott och ont finns är alltså en självuppfyllande profetsia.
Alla är goda och onda, det som avgör vad som händer med en är vad man lägger sitt fokus, vad man äter alltså, du är vad du äter, om det så är den eller den låten eller de vännerna eller de sjuka fantasierna osvosv, tyvärr kan det i princip vara omöjligt att göra något åt dock om man är så pass inprogrammerad att resonera på ett ont/materiellt/nedbrytande/analyserande vis inom livsområden där ett sådant tankesätt verkligen inte hör hemma. man måste då förändra sitt system utifrån, något som tar tid och strävan och mod
kaos kaos kaos osv
det "onda" försöker alltid reducera allt så långt som möjligt och det "goda" försöker förgrena sig vidare, göra bilden större
därför ena tankesättet blir inhiberande för allt annat än att säkerställa det mest fundamentala
