Hej
För 9 månader sen träffade jag en vän online, något konstigt hände mellan oss för inom två veckor var det som vi alltid hade varit vänner som att vi var bröder, vi satt och pratade i timmar och timmar och efter ett tag flyttade vi till webbkamera. Där satt vi varje dag från 16 till allt från 2 till 7 på morgonen tittade på film, lyssnade på musik och snackade. Men i allt detta, så mådde den här personen otroligt dåligt, ångest, skärde sig själv, blev slagen av sina föräldrar, försökte ta sitt liv, saker som jag fick se, och höra och många gånger panik attacker och gråtande och tröstande. Det vi gick igenom på två månader, är något som folk går igenom kanske på flera år. Han litade på mig till 100%, tills en natt. Allt detta hade slagit ut mig rejält att se allt detta, jag hade gett allt jag hade för att se till att alltid vara där när jag behövdes för den här personen och jag tog inte handom mig själv tillräckligt, så en dag visste jag inte vad jag skulle göra för att rädda och hjälpa denna person. Så jag ringde polisen. Vilket jag ångrade med hela mitt hjärta, för det var ett misstag som inte alls hjälpte denna person utan gjorde allt 100% värre, och efter det var inget sig likt mellan oss. Vi träffades en gång där vi hade jättekul, men vi bråkade otroligt mycket den sista tiden, pratade inte alls lika mycket längre och aldrig med webbkamera längre. Han rymde från sina föräldrar till en person som hjälpte honom med socialen och annat och det sista jag vet är att han skulle få en fosterfamilj sen lämnade han och jag har inte hört något mer från han. Hans twitter, Facebook är borta det sista han berättade till en annan vän är att han kanske kommer tillbaka men det var 6 månader sen.
Jag har så mycket ånger, saknad och ångest över detta. Allt jag kan känna är att jag förstörde denna gång persons liv, att jag inte förtjänade att träffa en så otroligt bra vän, jag har så mycket frågor. Detta äter inom mig, ger mig ångest och jag kan inte gå vidare. Jag vet inte hur jag ska kunna gå vidare, varje dag önskar jag att gjorde allting annorlunda, att jag fanns där på ett bättre sätt utan att kväva honom, jag hatar mig själv och jag vet inte vad jag ska göra.
I längden så är jag säker att du gjorde rätt val att kontakta polisen och se till att han inte längre skulle behöva skada sig själv fysiskt och mentalt.
Istället för ångest så borde du vända dig till hopp, och hoppas han förlåter dig för den tillfälliga smärtan du kan ha orsakat. Du får hoppas han inser det och kanske återupptar kontakten med dig. Du offrade vänskapen för en annan människas bästa.
