Tjenare, dudes and dudettes.
Jag lever bara i nuet, för att min framtid är så jävla outförsigbar att bara tänka på det kan förstöra hela min vecka. 
Jag vet hur hemskt det är att vara deprimerad, och det är typ det som fick mig in i det här, jag är alltid glad när jag lever i nuet, för att det finns ingen framtid att oroa sig för.
Men det gör ju att jag nästan bara slappar, kombinerat med min min blyghet så gör det att jag knappt får någonting gjort i skolan.
Hur i helvetet ska jag ta mig ut ur det här? Eller borde jag ens?

Ps. Jag är ny här, mina DMs är öppna för alla.