Hej! Jag är en helt vanlig kille på 17 år, med samma intressen som vilken kille som helst!. Men jag har ett brinnande intresse i mitt liv som betyder hela mitt liv, Det är min dans. Jag har hoppat av skolan utav den anledningen att jag dansar på en sådan oerhört hög nivå. Dansen är mitt liv.

Mitt intresse började redan som barnsben, jag var 7 år. Mitt intresse och talang var så stor att jag blev rekryterad till landslaget samt elitdansare redan som 8 åring, Min karriär gick bara uppåt.

...7 år senare jag hade miljontals kompisar och jag levde i min dröm!

Till slut kom den dagen, Allt gick emot mig. Jag fick problem, kompisar började lämna mig. folk vände sina ryggar mot mig och gick..... Folk började prata skit om mig, alla kollade snett på mig...

Detta har jag levt med nu under 1 års tid, Jag har försökt ordna upp mitt liv själv. Men jag får bara mer och mer problem!

När jag försöker prata med mina danstränare så får jag bara ett kort svar som exempelvis "Nej"

Det händer emellan åt att jag tränar flera timmar själv när tränarna går runt och hjälper alla andra förutom MIG.

Vad har jag gjort för fel? Jag har levt med detta under 1 årstid nu, och det är IDAG som jag inser att jag inte klarar detta själv, Jag har inga kompisar, jag har ingen respekt hos någon. Varje gång jag kommer upp till dansskolan så kanske jag får ett svagt "Hej" utav någon, och då värmer det inombords. Jag blir så otroligt glad!

Jag förstår inte, Vad har jag gjort för fel? Och vad är anledningen till att alla bara struntar i mig?

Jag har allt en 17 åring vill ha, men jag har inga vänner och ingen respekt. Om man skulle kunna önska sig vänner eller respekt i Julklapp eller 18 - års present så skulle jag mer än gärna göra det.

Jag lever för mig själv, jag tränar själv. Och jag supportar mig själv! Men jag orkar verkligen inte längre! Vad skall jag göra?

Förlåt för all text, men det kändes bra att skriva ur sig lite när man är så otroligt sårad.

Puss & kram