m3lis:
Men iblnad när jag vaknar och känner '' åh vilken bra dag det är idag''. Sen senare så tänker att jag att det känns så fel att känna att jag är glad och trivs inte med de.
kan inte riktigt relatera till det, men till att må bra när jag mår dåligt. På nått konstigt sätt har det blivit så för mig.
Fast endå inte. Men har mått dåligt hela livet nästan. Alltid har det varit något. Och sen får jag perioder då jag mår väldigt bra, och då känns det bara konstigt nästan. Senare får jag nästan en kick nästa gång det händer nått dåligt som jag kan börja må dåligt över. Samt att jag fiskar upp minsta små saker som är negativt.
Jag trivs med att vara lycklig , men det har tyvärr blivit en vana !
Kan sympatisera med detta. Väldigt ofta känns det "fel" att vara lycklig som människa. Jag känner ofta att jag inte förtjänar att vara lycklig och därför mår dåligt å mänsklighetens vägnar.
Jag kände ofta likadant när jag var deprimerad. Man blir bekväm med hela grejen på nåt sätt och det "känns som hemma".
Du mår knappast dåligt om du mår bra.
no, kan ockå bli så. känns tomt utan negativenergi, inte van eller korkad
m3lis:
Är det fel på mig?
NEEJ!!! Såklart inte. Det är helt vanligt att känna så. Ibland kan det kännas bra att må dåligt och bara tänka och ta det lugnt. Dock kanske de inte är så hälsosamt om det händer ofta.
var rätt mycket så förr, tror det har att göra med att man vant sig vid det och att det därmed känns tryggast.
man är inte störd för att man mår bra av att må dåligt, det handlar inte om självömkan det handlar om en vana, det är antigen en vana man har blivit inlärd/ uppväxt i eller en vana man har "tagit" efter under senare år.
och som när alla vanor som man har rubbas så kan man hantera det på olika sätt man är antigen glad över en förändrig eller så mår man skit för att oavsett om det är en positiv förändring eller negativ. Man är van med att må dåligt o just därför så mår man bra av det, (därför att man känner igen sig i det)
