Hej
Lång historia kort, blev akutinlagd på sjukhus i en vecka för typ tre veckor sedan, pågrund av anorexia. Jag fick sedan åka hem och går nu istället hos SCÄ. Jag har ett matschema, är hemma sjukskriven från skolan och får gå ut max 10 minuter om dagen. Jag mår väldigt dåligt, men det blir väl bättre när jag vant mig så det är inte det som är problemet.
Det jag inte förstår, är att jag mår dåligt av att må bra. Visst, jag har ångest- och panikattacker regelbundet, får medicin mot detta osv. Men, ibland mår jag bra. Tvingas äta 6 måltider om dagen, men ändå blir jag ibland sugen på något mer. Eller så när det är dags för ett mellanmål så blir jag sugen på att äta en glass (står med som mellanmålsförslag på min matlista) och känner att jag kan göra det utan ångest. Då får jag istället ångest, blir väldigt ledsen, känner mig dålig, ful, äcklig och misslyckad för att jag INTE får ångest. Är jag på låtsas? Har jag bara intalat mig själv att jag har anorexia? För jag borde ju inte kunna äta glass, eller tänka på att kanske en dag våga ta en godis utöver matschemat? Och den enda ångesten jag får ibland, är den jag får över att inte ha ångest. Jag mår så dåligt av att må bra. Jag är tillochmed en dålig anorektiker...
Jag vet inte riktigt vad jag frågar efter, kanske hoppas jag på att någon känner igen sig i det jag skriver och att jag inte är ensam om att välja en glass framför en macka, ett äpple och ett glas mjölk/pucko, som är det mellanmål jag egentligen blivit tillsagd att äta. Åh, bara av att skriva det så känner jag mig äcklad. Fejkar jag, på nåt omedvetet konstigt sätt, en ätstörning?
tror du håller på att bli frisk men måste kämpamed att bryta din hjärnas invanda mönster. vissa har problemmed att äta MAT och lever på godis, trots att godis är kaloristinnare. din hjärna är ju van vid att "det här ska jag inte gilal att äta" och sen, fastän du är sugen kommer den tanken tillbaka liksom. tror inte du fejkar, tror det är helt normalt. ta upp det med en av dina samtalskontakter omdu vill, jag tror det är viktigt att de får veta vad som rör sig i ditt huvud för att kunna stötta dig påbästasätt
Att inte känna att man är värd maten eller att man är värd att må bra är nog väldigt vanligt. Får du ingen samtalshjälp?
Jag tror inte riktigt man kan "låtsas". Du har aneroxia, nu eftersom du blev inlagd så har du fått hjälp och det verkar som om din hjärna verkligen mår bättre! Så mycket bättre att du inte behöver få ångest efter allt du äter.
Helt friska personer skulle tänka att detta var en helt posetiv sak. Men jag vet att det känns som om man förlorar något... eller som om man inte är tillräkligt bra/hängiven. Men tro mig; det är bra.
Du håller på att bli frisk du har inte låtsas. Det gör dig så bra och stark! Tänk istället att varje gång du äter någonting och inte får skuldkänslor så är det en vinst!
Du är så duktig<3
"att någon känner igen sig i det jag skriver och att jag inte är ensam om
att välja en glass framför en macka, ett äpple och ett glas
mjölk/pucko, som är det mellanmål jag egentligen blivit tillsagd att
äta." Kanske missförstår dig.. men ibland så känner jag att det är enklare att äta något som man bara är EN sak och man inte behöver förbereda etc. Och att det går snabbare att göra- lixom man spenderar mindre tid/efort på det så känns det mindre som om man ätit jättemycket... not sure
Seriöst: Du är SÅÅÅ duktig o stark som håller på o bli frisk! För det är inte starkt eller duktigt att hålla en ättstörning i shack det är bara dummt. <3 (jag har varit dum oxå<3 men om man blir frisk så äger man)
isola:
Att inte känna att man är värd maten eller att man är värd att må bra är nog väldigt vanligt. Får du ingen samtalshjälp?
Inte än, är i någon sorts utredningsfas som de kallade det, och nu är det mest läkarbesök och kolla-när-jag-äter möten.
DetKommerAldrigVaÖverFörMig:
Jag tror inte riktigt man kan "låtsas". Du har aneroxia, nu eftersom du blev inlagd så har du fått hjälp och det verkar som om din hjärna verkligen mår bättre! Så mycket bättre att du inte behöver få ångest efter allt du äter.
Helt friska personer skulle tänka att detta var en helt posetiv sak. Men jag vet att det känns som om man förlorar något... eller som om man inte är tillräkligt bra/hängiven. Men tro mig; det är bra.Du håller på att bli frisk du har inte låtsas. Det gör dig så bra och stark! Tänk istället att varje gång du äter någonting och inte får skuldkänslor så är det en vinst!
Du är så duktig<3
"att någon känner igen sig i det jag skriver och att jag inte är ensam om
att välja en glass framför en macka, ett äpple och ett glas
mjölk/pucko, som är det mellanmål jag egentligen blivit tillsagd att
äta." Kanske missförstår dig.. men ibland så känner jag att det är enklare att äta något som man bara är EN sak och man inte behöver förbereda etc. Och att det går snabbare att göra- lixom man spenderar mindre tid/efort på det så känns det mindre som om man ätit jättemycket... not sureSeriöst: Du är SÅÅÅ duktig o stark som håller på o bli frisk! För det är inte starkt eller duktigt att hålla en ättstörning i shack det är bara dummt. <3 (jag har varit dum oxå<3 men om man blir frisk så äger man)
Tack, det värmer<3 och ja, jag känner igen det där om att det är lättare att äta en grej än flera, och en glass ser ju inte så stor ut, och så har jag ju koll på kaloriinnehållet i varenda GB glass så jag vet att jag inte tar den "största"...
Jag hoppas verkligen att det här är, som ni säger, tecken på att jag håller på att bli frisk, och att det inte är ångestpillerna som gör jobbet.
Kanske bör tillägga att jag vet hur mycket kalorier det är i det jag är tillsagd att äta, och att jag därför alltid ser till att det jag byter ut det mot (glass tillexempel) alltid innehåller färre än jag skulle ätit annars. Skulle aldrig kunna äta två kulor glass tillexempel, får ångest bara av tanken att jag ens skulle överväga något sådant.
Det låter som ett riktigt problem som du inte fejkar, men som du håller på att få bukt på. När man gör en så stor ändring i sitt liv kan det vara osäkert och förvirrande i början och krävande, men det brukar bli bättre och efter ett tag så går allt av sig själv och dina tankar och känslor kan ockuperas av annat.
jobbigt att identifiera sig och/eller dras med ngt som är dåligt för en, men inte alls ovanligt, se till att prata om det med ngn bra människa
btw gillar ditt användarnamn
