Hej.

Jag har nu varit tillsammans med min flickvän i snart tre månader, vilka förövrigt har varit kanske de tre bästa månaderna i mitt liv eftersom mina känslor för henne är så pass starka att jag vet varken ut eller in.
MEN, nånting stör mig. Detta låter säkert helt befängt, men jag kan verkligen inte släppa hennes förflutna. Inte för att hon har på något sett att onormalt förflutet. Jag menar då med andra killar så klart, men även bara gamla minnen hon berättar om saker som hänt under gymnasietiden eller liknande.
När hon berättade för mig om hennes ex blev jag väldigt nere och bitter av någon anledning jag inte ens själv kan rita upp med ord. Någonstans i mitt huvud vet jag att det var två år sedan hon hade en kille senast, men ändå känns det jättejobbigt att tänka på den tanken att nån annan också har haft sex med henne till exempel. Det stör mig nåt så fruktansvärt.
Och som jag även nämnde tidigare är det inte bara hennes tidigare herrar som stör mig utan även ibland bara gamla minnen från studenten eller liknande. På nåt sett blir jag sur på mig själv att jag inte var med om det, vilket jag egentligen inte borde bli; jag kände hennes inte ens då. Jag tycker det känns, hur konstigt det än låter, jobbigt att hon haft roligt innan hon träffade mig. Misstolka inte det sista.
Detta är som sagt ganska jobbigt för mig. Jag får nästan binda fast mig själv nånstans för att inte följa mina impulser som säger åt mig att kolla igenom hennes bilder på datorn och liknande efter bilder på henne och andra killar. Jag är hemskt misstänksam av mig vilket jag absolut inte vill vara och det är fruktansvärt jobbigt att leva med. Hon har aldrig tenderat att vara otrogen på något sätt så jag förstår verkligen inte varför jag är så misstänksam; helt oförståeligt.
Plus på det ska hon nu på tisdag träffa en kille hon arbetat med i fem år varje sommar som hon tydligen haft sex med ett antal gånger utav ren "kåthet", dvs inga känslor inblandade alls. Det jobbiga med det är att hon jättebra kompis med honom så för mig känns det väldigt konstigt att hon nu ska träffa honom igen.
Jaja, hoppas nån förstår hur jag känner och inte tycker jag är helt och hållet hjärndöd. Så om nån kan relatera till nåt av detta, snälla dela med er! Jag behöver lite terapi i det här, skulle kännas så sjukt mycket bättre att höra andras historier om ni varit med om nåt liknande.

Tack på förhand!

ÄNDRAT 2010-08-02 14:38