Vi går i samma klass och vi har läst tillsammans i en termin nu. Jag skulle inte vilja påstå att vi är bästa vänner men vi brukar ses på fritiden och plugga ihop, eller hitta på något annat om vi har tid. Vi har inte pratat så mycket deep stuff, vill säga.
Hur som helst så var det några i klassen som märkte att hon åt väldigt lite. De påpekade det och jag höll med om att något var skumt. Även mina vänner som inte känner henne, och som har träffat henne, frågar om hon mår bra och om hon äter som hon ska för att hon ser trött och sliten ut.
Hon tränar kanske 3-4 gånger i veckan och idag åt hon t.ex. en morot innan träningen och en apelsin efter.... Trots att jag påpekade innan hon skulle iväg "måste man inte käka massa kolhydrater eller proteiner innan träningen?", "jo, men jag brukar äta efter träningen!" säger hon då. Jag tror inte hon åt någon lunch.
Jag har förut sagt rakt ut bara att hon äter väldigt lite. Då blev hon bara arg och typ "men nej, jag äter när jag kommer hem! sluta nu". Happ, tänkte jag, då gör hon väl det (det var i början). Dessutom har jag aldrig ätit en ordentlig middag med henne typ ute, och när jag föreslog det en gång fick hon nästan panik och "nej jag är inte så hungrig" trots att hon en minut tidigare sagt "åh, jag är också jättehungrig!".
Ibland har hon inte ens matlåda med sig, eller bara något äpple typ. Som mest har hon haft sallad med sig med broccoli, morot, rödlök och tonfisk eller något i den stilen. Nu har hon börjat med havregrynsgröt och ett kokat ägg. ![[party]](/img/smilies/party.gif)
PALLAR DU EJ LÄSA STORYN? KOMSI NER HIT!
It drives me nuts, jag antar att allt jag skrivit nu tyder på någon typ av ätstörning. Men jag har ingen erfarenhet alls när det kommer till personer i min närhet med ätstörningar och hur man ska approacha dem, speciellt när man inte känner dem väl.
Så.. Hjälp? Hur ska jag närma mig henne, vad ska jag säga/inte säga så att hon inte ska bli arg eller avvisa mig? Finns det andra grejer jag kan uppmärksamma innan jag säger något? Alla tips uppskattas!
Försök att leda in samtalet på sådant, fast folk med ätstörningar brukar ju sällan tycka att de har några ätstörningar iof.
Försök att äta med henne och se om hon går och spyr eller dyl.
isola:
Försök att leda in samtalet på sådant, fast folk med ätstörningar brukar ju sällan tycka att de har några ätstörningar iof.
Jo, jag har varit tydlig med det. Jag beskriver det i den feta texten ovan att jag brukar trycka in det lite då o då + att jag pratat med henne o att hon blivit arg.
isola:
Försök att äta med henne och se om hon går och spyr eller dyl.
Jag misstänker inte att hon spyr, även om jag inte vet for sure. Jag tycker bara det är konstigt att hon tränar så mycket och äter så lite.
timeisrunningout:
Jag är en snäll tjej
Mediakatt:
Jag är också en snäll tjej!
framtidstron lever:
timeisrunningout: Jag är en snäll tjej
Mediakatt: Jag är också en snäll tjej!
![[love]](/img/smilies/love.gif)
honolulu:
o att hon blivit arg.
Det brukar ju vara ett tecken ![[sad]](/img/smilies/sad.gif)
isola:
Det brukar ju vara ett tecken
har också blivit arg när folk frågar om jag har äs och inte tror mig när jag säger nej.
Men nu har ju denna tjej fler tecken påre.
framtidstron lever:
har också blivit arg när folk frågar om jag har äs och inte tror mig när jag säger nej.
Men nu har ju denna tjej fler tecken påre.
Ja, minns att jag också blev det.
Jag tror att det fungerar bäst att berätta att du är orolig och varfr, men utan att vara anklagande eller insistera på att hon har ett problem. Om du kan tänka dig att stötta henne eller hjälpa henne att söka vård så är det bra att berätta det också.
framtidstron lever:
Jag är också en snäll tjej!
Dock med bristande kunskap på området.
Jag tror att du har rätt och att hon verkar ha en ätstörning. Det svåraste för någon anhörig är att personen som håller på att insjukna inte förstår det själv och förnekar allt, vilket gör att det måste gå alldeles för långt innan något händer.
Det viktigaste du kan göra är att påpeka att du är orolig, att du aldrig ser henne äta vettiga portioner. Du kan alltid ta upp ätstörningar försiktigt - men på ett sätt som inte får henne att tro att du försöker avbryta hennes "livsstil" och försöka göda henne, det är viktigt. Be henne berätta om något med maten är svårt och om hon blir arg så måste du bara vara lugn och rationell, för blir hon defensiv om du tar upp mat är det inte ett bra tecken.
Lycka till!
bli bra vän med henne, eller få henne att lita på dig så kommer förmodligen antingen hon berätta själv eller så kan du leda henne in på ämnet och säga t.ex: "Jag har märkt att du äter väldigt lite ..."
Du vet det. Förmodligen så får hon den hjälp hon behöver. Tycker inte att du ska prata med henne om det, jobbigt om en massa vänner fokuserar på det, ba åååhhh hur e de vännen bla bla bla. Tror hon inte vill att allting ska cirkulera kring hennes ätstörning.
läste bara lilla texten.
isola:
Försök att äta med henne och se om hon går och spyr eller dyl.
öh, va? varför inte ta upp det öppet och låta henne förklara, istället för att spionera? eftersom hon döljer sitt beteende lär hon ju veta att något är fel.
dysentery green:
öh, va? varför inte ta upp det öppet och låta henne förklara, istället för att spionera? eftersom hon döljer sitt beteende lär hon ju veta att något är fel.
Det hade hon ju redan provat.
varje gng ja ser rubrikn, tror ja först tt d står: jag önskar att min kompis hade ätstörningar.. What to say/do/etc?
