Alla lever i förnekelse när allt faller samman.
Man förlorar förståndet och tappar ord.
Ingen vill se eller förstå.
Allt går runt i cirklar medans huvet snurrar andra hållet.
Inget går ihop medans allt faller samman.
Hela golvet är fullt med tårar medans alla kranar är stängda.
Dörrarna är öppna men alltid låsta.
Nyckeln är alltid gömd.
Om alla försöker händer det inget.
När alla går sönder bryter helvetet ut.
Jag känner att det aldrig kommer ta slut.
Det handlar inte om mig eller dig men ändå brinner jag.
Jag kommer för alltid att brinna.
Det gör ont men det slutar inte.
Kom inte in mitt hjärta klarar det inte.
Jag har glömt alla mina ord.
Jag är bara ett barn som inte vet hur jag ska få dina tårar och skrik att försvinna.
Jag ser och hör allt och alla.
Väggarna och jag har alltid stått varandra nära.
Vi är tomma och ihåliga.
Vi märks inte.
Varför?
Jag bryr mig inte, det är inte mitt problem så varför brinner jag ner med er?
Glöm mig inte sen när allt faller samman.
Jag kommer finnas i spillrorna längst ner på botten av allt.
Snälla glöm mig inte.
Jag ligger här och väntar på att ni ska hitta mig.
Jag väntar på omfamnande armar som aldrig kommer släppa mig.