Jag känner mig förvånad att de tankarna kommer upp. Och det känns inte som man kan ta upp det med vänner pga då känns det som man bara pressar dom.
Jag tycker inte alls synd om mig vill jag bara påpeka.
Ett av problemen är att jag har svårt att se ett scenario där min situation skulle bli ett dugg bättre. För det är hur jag tänker som är problemet, inte min situation.
Det är ingen risk att jag kommer ta mitt liv, men varför tänker jag såhär? Någon som också tänker så ibland?
vad är det som får dig att må så dåligt?
det går definitivt att byta tankemönster. tänker väl i samma banor ibland men det blir bättre. har inga bra tips egentligen, men det är bra att du är medveten om att du har destruktiva tankar. försök fundera kring när eller varför de uppstår och om det går att komma runt. resonera med dig själv, prata av dig med vänner om så behövs och distrahera dig. gör sånt du mår bra av.
ja ofta, det är horan som är problemet
SvenskWithAttitude:
...
det är ju det, inte sett hur han kränker och hånar andra, inte konstigt man mår dåligt då, sen bara fortsätter
dsadasdasfsdf:
ja ofta, det är horan som är problemet
Jag som trodde vi var klara efter inatt. Använder du proxy/VPN/etc, eller?
dsadasdasfsdf:
det är ju det, inte sett hur han kränker och hånar andra, inte konstigt man mår dåligt då, sen bara fortsätter
Axelinaaas:
vad är det som får dig att må så dåligt?
Jag mår inte dåligt? 
subhuman girl:
det går definitivt att byta tankemönster. tänker väl i samma banor ibland men det blir bättre. har inga bra tips egentligen, men det är bra att du är medveten om att du har destruktiva tankar. försök fundera kring när eller varför de uppstår och om det går att komma runt. resonera med dig själv, prata av dig med vänner om så behövs och distrahera dig. gör sånt du mår bra av.
Ja, jag tror det jag med. Samtidigt så tycker jag det inte är deprimerande att tänka på att ta sitt liv, det känns bara som en möjlighet.
Axelinaaas:
vad är det som får dig att må så dåligt?
Det har inte så mycket med att jag skulle må dåligt, som att det är frestande att dö. Att det ibland är mer frestande än alternativen som jag kan komma på.
Känslan och tanken kommer säkert komma tillbaka, men jag tror att det på något skumt sätt som få förstår känner det som ganska befriande, att ja, jag kan ta mitt liv, jag har den möjligheten men jag kan också välja att leva med allt vad det innebär. Jag måste inte leva.
Detta är ett farligt tankemönster och jag råder dig starkt till att prata med någon professionell, dessa tankar är inte bra.
Vad är det som får dig att känna så?
