Det är så jävla orättvist. Ingentng går bra. Jag vet inte hur jag ska klara mig längre. Tydligen äter jag inte, föräldrar klagar, skolkamrater påpekar. Det är inte lätt. Känner ingen hunger, vill inte äta, mår illa när jag ska äta, mår illa efter. Pillar runt maten på tallriken, skär í pyttebitar, tuggar, tuggar, sväljer. Föräldrarna bara klagar och klagar, visar inte att de stöttar mig, pratar bakom min rygg. Låtsas bry sig, förstår intea att dte är jobbigt för mig. Det blir inte bättre för att de låtsas, för att mamma inte kan hjälpa mig. Jag tänker fan inte säga något till henne, inte prata med henne. Hon säger att hon ska söka hjälp, att jag måste äta.
Dethär går inte, vet inte vad jag ska ta mig till.
Aldrg blir de nöjda, alltid bara klagar och pressar mig.
Det blr inte bättre nu, bara sämre och sämre.
Vad ska ja t mig till, finns det hopp? 🙁
någontingbättre:
Tydligen äter jag inte, föräldrar klagar, skolkamrater påpekar
Förklara för dem att du vill äta i din egen takt utan att dem ska lägga sig i. Förklara på ett vänligt sätt och be dem acceptera det.
Har själv problem med att äta pga en sjukdom i magen. Så fort någon kommenterar något att: "Du äter ju inget!" eller "vad sakta du äter" så tar det tvärstopp och jag tappar suget direkt.
Jag har förklarat för dem som jag äter med hur det ligger till och att om dem inte har lust att vänta på att jag äter sakta eller måste kommentera att jag äter lite så kan vi bara sitta vid olika bord under själva måltiden. Alla förstod och väntar tåligt när dem väl vet varför.
Det andra du måste göra om det är fysiskt eller psykiskt är att söka professionell hjälp. Oavsett vad du har för fördomar mot det kan det inte bli sämre av det. Prata även med dina föräldrar om det, kanske inte vid matbordet eftersom stämningen verkar laddad då.
Ingen förstår mig. Ingen.
Det är ingen ide att förklara, jag känner mig så jävla misslyckad. Har haft problem till o från i tre år och nu är det värre än någonsin. Det fungerar bara inte.
Mamma tror bara at det är att äta, hon förstår ingenting alls. Säger att det inte är svårt.
För mig är det hemskt, jag fasar inför varje måltid.
För henne är det kanske lätt, men inte för mig..
någontingbättre:
.
Gå till skolsyster, kurator eller vårdcentralen. Dem kommer förstå dig för dem vet att det inte alltid är att bara äta.
Jag kommer inte att behöva ta tag i dethär, jag tänker inte göra det. Mamma ska ju tydlgen gör det nu.
Men hon kommer se att det ine är någon fara. De kommer bara säga att jag klarar mig. Det gör jag ju. Men de är bara hon som inbillar sig en massa.
någontingbättre:
Jag kommer inte att behöva ta tag i dethär
Då finns det ju inget att göra. Då är den här tråden helt onödig
någontingbättre:
Jag kommer inte att behöva ta tag i dethär,
Vill du inte äta eller tar det emot när du äter fastän du vill äta?
ChickiBull:
sjukdom i magen
har du fått diagnos nu eller är du fortfarande under utredning?
Postorderhoran:
har du fått diagnos nu eller är du fortfarande under utredning?
Fortfarande under utredning men har nu käkat både laktos och glutenfritt under perioder utan att det hjälpt så dem testerna kommer va negativ. Sen där där svälja-urin testet verkar bara konstigt så det är nog också negativt ![[rolleyes]](/img/smilies/rolleyes.gif)
Ska träffa speciallist nästa vecka som ska bedömma om det finns fler tester att göra men det verkar inte behövas om man är under 40 ![[y]](/img/smilies/thumbup.gif)
ChickiBull:
Ska träffa speciallist nästa vecka
nice
min är typ bra
eller
om jag äter regelbundet och ej mkt gluten eller fetmjölk så mår jag bra
Postorderhoran:
nice
min är typ bra
eller
om jag äter regelbundet och ej mkt gluten eller fetmjölk så mår jag bra
Aha fan va najs. Äter du typ Em's frysta grönsaker i blask? ![[blush]](/img/smilies/blush.gif)
ChickiBull:
Aha fan va najs. Äter du typ Em's frysta grönsaker i blask?
nä
äter pizza
och köttförssås
och grönsaker
och annat gott
Tänker inte så mkt på vad jag äter, bara ATT jag äter.
Postorderhoran:
bara ATT jag äter.
någontingbättre:
Jag tänker fan inte säga något till henne, inte prata med henne
Detta kanske är anledningen till att hon inte förstår. Men föräldrar är inte alltid så lätta att prata med, så sök hjälp hos någon annan. Du förtjänar det, du förtjänar att må bra!
