Hon får en vänförfrågan på Facebook. En kille som ser ganska bra ut. Hon accepterar. Några dagar senare får hon ett meddelande. Det är från honom. De börjar småprata , han säger att hon ser bra ut och hon säger detsamma. De byter nummer. De smsar och pratar i telefon ibland , efter två veckor bestämmer de sig för att träffas. Han kramar henne , och hon kramar tillbaks. Hon är blyg och stämningen är stel. De har trevligt. De blir vänner. Ett halvår senare blir de riktigt bra vänner , kanske mer än så. De har roligt ihop , de träffas ganska ofta , de pratar om allt mellan himmel och jord , de kollar på film tillsammans , de kramas , han ringer henne bara för att höra hur hennes dag varit , de pratar i telefon flera nätter och struntar i att det är skola dagen efter. Han säger att hon är hans allt och har gjort honom till en bättre människa. Hon är lycklig , han är lycklig. Hon älskar honom , han älskar henne.Flera månader går . De träffas inte lika mycket , han slutar höra av sig. Han verkar inte bry sig. Hon kämpar för att få hans uppmärksamhet. Hon frågar om de kan ses. Han kommer med ursäkter. Hon slutar höra av sig lika ofta eftersom att hon inte vill verka desperat. Hon saknar honom , han saknar inte henne. Hon har hoppet kvar medans han struntar i de dom hade. Hon är sårad men han förstår henne inte.Det hela rinner ut i sanden. Han är bara en som hon kände , från en viktig person till "någon" . Hon saknar det dom hade.