Jag ska försvinna. Mamma sade att om mitt liv är så dåligt som det verkar, så gör någonting åt det. Jag tvivlar på att hon vet hur jag har det. Jag tvivlar på att hon förstår mig.

När jag inte är mer än ett djur. Ett djur som inte kan bete sig som en människa, då ska jag gömmas och man ska skämmas för mig. Jag ska inte få någon mat om jag inte gör som jag bli beordrad.

Jag är inget barn, jag tror aldrig jag har varit det. Fortfarande så är jag barnslig. Jag är tyst. Jag säger inget. Vet att hon bara kommer hata mig mer då. Kan du inte se? Kan du inte se att mitt hjärta slår dubbla slag, att jag ser mig själv med armarna i iskallt vatten, att jag känner kniven i min hand. Kan du inte se att min väg att göra någonting åt mitt liv är den väg som du lägger så mycket tid och pengar på för att jag inte ska ta?

Jag ska försvinna. Iallafall för ikväll. Bara lämna allt som det är. (Mamma sade att jag bara sitter och whinar vid datorn, att jag vill att hon ska slå mig så att jag kan whina mer, hon avskyr mig och det är det som gör mest ont.) Jag ska driva med henne. Jag ska skriva AFK. Jag hoppas hon vet vad det är.

Kommer jag överleva en natt ute i kylan? Ja, jag är ett djur. Jag är en överlevare. Jag är mer motiverad att överleva än någon annan i min familj. Jag är inte svag. Jag har styrkan att kunna överleva och genomleva allt.

Jag är inte än bättre människa än någon annan. Jag försöker inte vara en bättre människa. Jag försöker bara vara vänlig, så som alla människor borde vara.

Det är något som smyger i hennes röst. Jag vet inte vad. Nu ska jag iallafall gå för en natt under stjärnorna. Eller en natt ute i regnet. Det senare är mer troligt.