Slagsmålsklubben:

Jag vill vara med andra, samtidigt som jag inte vill det.
Jag vill kunna prata med andra och umgås med dem. Men jag vägrar släppa in dem innanför min sk. mur. Jag vill inte visa dem vem jag egentligen är. Och jag vill inte få en stämpel om att jag är på ett visst sätt.

Varför vill du inte visa dig som du är? Är det rädsla för att bli sårad? Man måste inte släppa in människor på en gång. Vissa umgås man kanske bara med på ett mer ytligt sätt. Sen när man känner att de går att lita på så kanske man visar mer av sig själv.
Ingen vill bli stämplad som något den inte är. Tyvärr händer det ibland och det enda man kan göra är att försöka vara den man är ändå.

Det finns ett ordspråk som säger "Bättre ensam än i dåligt sällskap". Till viss del stämmer det, att umgås med folk man inte trivs med är inte särskilt roligt. Å andra sidan är det inget vidare att vara ensam heller. Vad tror du gör att du inte trivs med folk i din egen ålder? Var skulle du kunna hitta vänner du trivs med?

Slagsmålsklubben:

Jag kan inte behålla mina vänner, på grund av jag knappt hinner skaffa några. Jag låser mig liksom. På grund av att jag är så jävla nedstämd och annat smått och gott.

Jag drömmer helt enkelt om att jag inte är den jag är. Jag drömmer om att jag iär bra på att leva.

Drömmar är bra. Om vi inte hade drömmar skulle vi inte ha något att sträva efter och utvecklas. Du kanske känner att du är dålig på att leva, men du kan ändra det.

Det låter lite som att ditt första problem är din nedstämdhet, är man ledsen och deprimerad så är det inte direkt prio ett att vara ute och hitta vänner.

Slagsmålsklubben:

Min farmor, helt klart. Men jag kan inte berätta precis allt. Hur jag lever. Därför föredrar jag någon kurator av något slag.

Hur känner du inför att kontakta t.ex. BUP för att få någon att prata med?

Helena NÄTVANDRARNA:

Hur känner du inför att kontakta t.ex. BUP för att få någon att prata med?

Jag känner väl mest att det är väldigt lång kö till BUP. Jag vet att det finns många självmordsbenägna osv. .. liksom, det känns inte som att jag behöver BUP lika mycket som en självmordsbenägen behöver BUP.

Helena NÄTVANDRARNA:

Varför vill du inte visa dig som du är? Är det rädsla för att bli sårad?

Nej, rädslan för att bli lämnad- pga. sättet jag är på- Helt död, typ.
Just nu mest för att jag helt enkelt inte kan vara glad. De flesta verkar se mig som rätt nedstämd och typ tillbakadragen.

Helena NÄTVANDRARNA:

Vad tror du gör att du inte trivs med folk i din egen ålder? Var skulle du kunna hitta vänner du trivs med?

Jag känner inte för att dricka, ha fem olika killar på G osv.
Jag var kär en gång, och jag är fortfarande ledsen över att han helt plötsligt struntade i mig. Känner mig rätt lurad, om du förstår vad jag menar. Vet inte om det kanske är därför. Men samtidigt så vet jag att det inte är det- för jag var nedstämd och inte alls särskillt pigg i hans sällskap, kanske anledningen till att han behandlade mig som luft till slut. Men, skit samma.

Jag kan hitta mina vänner på olika aktiviter som t.ex. UV-s seminarier. Men där har vi problemet, jag trivs inte med mig själv och ser inte det som lägligt att börja söka nya bekantskaper när jag känner såhär.. gaah! jag är hopplös.

Tråden låst på grund av inaktivitet