Mina föräldrar förutsätter att jag inte klarar av någonting. Vad jag än gör så är det massa frågor och ifrågasättande. Tex jag skulle hem till min pojkvän klockan 10 en fredag kväll och tydligen tyckte de att det var för sent medans min syster festar och kommer hem 04, vilket jag tycker är konstigt eftersom jag både har mer erfarenhet och är äldre. Detta är bara för att jag inte har några kompisar medan min syster har kompisar.
Eller som jag hade kollat på en folkhögskola som låg en bra bit bort och en släkting hade erbjudit sig att åka med mig dit, men det enda som mina föräldrar fick ur sig var hur jag skulle klara mig? De var ju inte de första man ville ha som svar, utan jag ville ju att de skulle säga att jag kan och att de hjälpte mig att komma dit. Men nej. Jag har redan blivit mobbad så varför skulle jag bli det en till gång? Så jag förstår inte den där frågan tänk om du inte trivs? kom upp egentligen för att det är klart att jag hade en plan och att jag förväntade mig lite hjälp på traven.
Eller som nu när jag skulle intallera en grej på min dator och då antog de att jag inte skulle klara det och bara här varsegod försök, som om de inte trodde på att jag skulle kunna göra det.
Jag som har en diagnos må vara känslig för vissa saker men detta hjälper inte mig ett dugg att utvecklas som person, jag kommer ruttna hemma tills jag är 30 och inte ha haft ett enda riktigt jobb. Det är så jag känner när jag inte får den hjälpen jag vill ha och behöver från personer jag älskar. Jag känner mig så ensam i detta och vet inte hur jag ska någonsin kunna förklara detta för mina föärldrar, för de försöker inte ens att förstå mig. De bara antar saker och tycker det är rätt de dem har antagit och om jag säger något jag tycker så är det tydligen fel. Då har jag fel och dem rätt känns det som.
Hur ska jag göra?
Försök lugnt och sansat att berätta precis samma sak för dina föräldrar som du gör här. Förklara tydligt för dem hur du upplever att de behandlar dig. Berätta vad det är för mål du har och vad det är du vill lyckas med. Berätta att du inte mår bra av att inte få ta några chanser och utvecklas. Var tydlig med att du förstår att de är rädda om dig och att du vet om att du faktiskt har svårt för en del saker. Men att du är övertygad om att du faktiskt kan klara av dessa om du bara får möjlighet och lite stöd.
Plejadisk Panda:
Försök lugnt och sansat att berätta precis samma sak för dina föräldrar som du gör här. Förklara tydligt för dem hur du upplever att de behandlar dig. Berätta vad det är för mål du har och vad det är du vill lyckas med. Berätta att du inte mår bra av att inte få ta några chanser och utvecklas. Var tydlig med att du förstår att de är rädda om dig och att du vet om att du faktiskt har svårt för en del saker. Men att du är övertygad om att du faktiskt kan klara av dessa om du bara får möjlighet och lite stöd.
Jag har försökt och försökt på olika sätt men det blir som alltid tjafs och helt plötsligt blir det mitt fel och oftast har de blivit mitt fel fast jag knappt sagt hej. De tycker jag ältar om saker men jag säger dem bara som exempel för att de ska förstå skillnaden på varför jag känner att jag blir behandlad annorlunda. Min syster bodde i london och jag fick inte ens åka till lind/linköping. Så det är sådana saker jag tycker är konstiga och jag tycker det är jobbigt just för att jag är 22 och min syster är 19 och jag kan inte göra något för att mina föräldrar ska förstå hur jag känner för att de antar bara att jag inte kan och de tror till och med att jag inte ger mina praktiker chanser, de tror inte att jag kan åka till pojkvännen en fredag kväll klockan 10 för de är för sent, hallå jag är 22 det är fan normalt att va ute sent när man är i min ålder. men tydligen är jag inte normal enligt dem fast de säger att de behndlar mig som en normal person fast jag tycker ju inte dem gör det. Jag har en liten diagnos ja men jag har ju inte en sån grov diagnos att jag inte vet hur man beter sig.
hur gammal är du?
handendärnissen:
hur gammal är du?
obs såg nu att du var 22, ja har ett tips till dig om du är 22, o de är gör vad fan du vill dom har inget o säga till om om du är 22, bara säga "ja drar till min pojkvän hejdå"
▇서울출장샵 miyin69.com 카톡rla1991 서울지역 모두 이동가능함니다▇
￡서울출장업소카톡rla1991↘miyin69.com ←홈피
▇경기도출장샵 miyin69.com 카톡rla1991 경기도지역 모두 이동가능함니다▇
출장샵경기도카톡 rla1991▶miyin69.com ◄홈피
＞오산출장샵 miyin69.com 카톡rla1991 평택/안산/하남 이동가능함니다＜
▇인천출장샵 miyin69.com 카톡rla1991 인천지역 모두 이동가능함니다▇
출장샵인천카톡 rla1991▶miyin69.com ◄홈피
▇충북출장샵 miyin69.com 카톡 rla1991 충북지역 모두 이동가능함니다 ▇
＞청주출장샵 miyin69.com 카톡rla1991 대소면/충주시/제천시 이동가능함니다＜
출장샵충북카톡 rla1991▶miyin69.com ◄홈피
▇충남출장샵 miyin69.com 카톡 rla1991 충남지역 모두 이동가능함니다▇
출장샵충남카톡 rla1991▶miyin69.com ◄홈피
＞천안출장샵 miyin69.com 카톡rla1991 보령시/아산시/당진시이동가능함니다＜
▇대전출장샵 miyin69.com 카톡 rla1991 대전지역모두이동가능함니다▇
출장샵대전카톡 rla1991▶miyin69.com ◄홈피
대전서구출장샵 miyin69.com 카톡 rla1991 중구/유성구/대덕구이동가능함니다＜
▇대구출장샵 miyin69.com 카톡 rla1991 대구지역 모두이동가능함니다▇
출장샵대구카톡 rla1991▶miyin69.com ◄홈피
달성군출장샵 miyin69.com 카톡 rla1991 중구/달서구/수성구 /동구이동가능함니다＜
▇부산출장샵 miyin69.com 카톡 rla1991 부산지역 모두 이동가능함니다▇
출장샵부산카톡 rla1991▶miyin69.com ◄홈피
＞해운대출장샵 miyin69.com 카톡rla1991 남구/사하구/수영구이동가능함니다＜
▇경북 출장샵 miyin69.com 카톡 rla1991 경북지역 모두 이동가능함니다▇
출장샵경북카톡 rla1991▶miyin69.com ◄홈피
＞경주출장샵 miyin69.com 카톡rla1991 문경시/포항시/안동시이동가능함니다＜
▇경남출장샵 miyin69.com 카톡 rla1991 경남지역 모두 이동 가능함니다▇
출장샵경남카톡 rla1991▶miyin69.com ◄홈피
＞통영시출장샵 miyin69.com 카톡rla1991거제시/양산시/창원/김해/이동가능함니다＜
▇광주출장샵 miyin69.com 카톡:rla1991 전라도 광주지역 모두 이동가능▇
⇨농성동출장샵카톡 rla1991ゑmiyin69.com안마ゑ송정동
광주남구출장샵miyin69.com 카톡rla1991 동구/북구/광산구/서구이동가능함니다＜
▇전북출장샵 miyin69.com 카톡 rla1991 전북지역 모두 이동가능함니다▇
출장샵전북카톡 rla1991▶miyin69.com ◄홈피
전주시출장샵miyin69.com 카톡rla1991 고창/부안/군산/부안군이동가능함니다＜
▇전남출장샵 miyin69.com 카톡 rla1991 전남지역 모두이동가능함니다▇
⇨구례출장샵카톡 rla1991ゑmiyin69.com 안마ゑ전남도청
여수시출장샵miyin69.com 카톡rla1991 담양/순천시/고성군/해남이동가능함니다＜
▇강원출장샵 miyin69.com 카톡:rla1991 강원도지역 모두 이동가능함니다▇
출장샵강원카톡 rla1991▶miyin69.com ◄홈피
강릉시출장샵miyin69.com 카톡rla1991 춘천/속초/삼척/동해/연제군이동가능함니다＜
det låter som att du behandlas väldigt annorlunda pga av din diagnos, vad har du för diagnos?
Lyssnar inte dina föräldrar tycker jag att du kan skriva till dem, att du känner dig ledsen och begränsad och att din lillasyster får utvecklas och göra saker själv. Hur ska du kunna utvecklas och våga röra dig framåt i livet om dem hela tiden håller tillbaka sig från världen? Bara för att man har en diagnos betyder inte det att man inte klarar sig själv eller behöver någon som ska säga vad man ska göra
JessiPessi:
det låter som att du behandlas väldigt annorlunda pga av din diagnos, vad har du för diagnos?
Lyssnar inte dina föräldrar tycker jag att du kan skriva till dem, att du känner dig ledsen och begränsad och att din lillasyster får utvecklas och göra saker själv. Hur ska du kunna utvecklas och våga röra dig framåt i livet om dem hela tiden håller tillbaka sig från världen? Bara för att man har en diagnos betyder inte det att man inte klarar sig själv eller behöver någon som ska säga vad man ska göra
Jag har atypisk autism vilket är en väldigt väldigt liten diagnos. Har drag av två diagnoser och därav blivit en egen diagnos. Man kan säga att jag hamnar i mitten mellan de som har grova diagnoser och de som är normala. Alltså jag kan inte va med de som är deprimerade eller har väldigt grova diagnoser för då kommer jag må jätte dåligt. Och är jag med de som är normala som inte har en diagnos kommer dem att tycka jag är konstig annorlunda osv. På det sättet hamnar jag i mitten.
