Jag har levt som bulimiker i ungefär 7 månader nu. Allt började när min kompis tipsade om hur man kunde stoppa fingrarna i halsen för att bli av med illamående eller extrema magsmärtor. Jag hade länge innan det velat testa, men vågade aldrig, förräns för 7 månader sedan. Det hela triggades ytterligare när jag (dumt nog) slog vad men min pappa om att jag kunde gå ner 2kg på en vecka. Jag klarade detta, och när jag fick höra all positiv respons från mina föräldrar (och även andra i min omgivning) fortsatte det hela. Redan efter första gången då jag spydde upp maten, visste jag direkt att det här var något som skulle fortsätta. Jag tyckte att jag hade kontroll först, och ville inte inse att detta var ett sjukligt beteende. Det är först nu som jag erkänner för mig själv att jag har bulimi. Jag måste ta mig ur detta helvete snart, men jag vågar inte be om hjälp. Jag kan inte be om hjälp, för jag ska vara utbytesstudent i ett år efter sommaren, och om någon får reda på att jag har ätstörningar kommer jag inte få åka. Jag vill bara prata med någon, jag är så fruktansvärt trött på att ljuga och smyga med mitt ätande.
I somras vägde jag 57kg till mina 171cm, och nu väger jag 49kg. Det går konstant nedåt och jag är trött på det. Jag vill inte bli smalare längre, men jag är rädd för att äta normalt eftersom jag inte vill gå upp i vikt igen.
I somras fick jag ofta höra kommentarer om min kropp, att jag var rund och mullig osv, av min mamma och pappa. De såg det kanske inte så allvarligt, men det har satt sig i mitt huvud och allt jag kan tänka på numera är hur mycket jag äter, hur många kalorier som finns i min mat osv.
Jag orkar inte det här längre, jag måste få hjälp.
Imorgon börjar min väg mot ett friskare liv, men jag klarar det inte själv. Om någon känner som jag, eller tror att den skulle kunna hjälpa mig/ge mig stöd, snälla hör av er.
Du måste söka vård
men jag tror att jag kan klara det med hjälp av olika självhjälpsböcker och kanske någon som har gått igenom samma sak som jag kan prata med
amwes:
men jag tror att jag kan klara det med hjälp av olika självhjälpsböcker
Om du drabbades av flunsa eller cancer, skulle du då försöka bota dig själv med en självhjälpsbok? Ätstörningar är allvarligt, och för bästa hjälp och vård bör du gå till någon professionell som har erfarenhet.
Lite konstigt att jämföra en ätstörning med cancer. Cancer är inte psykiskt.. Jag har varit halvt anorektisk tidigare (åt varannan dag osv), men jag tog mig ur det på ganska kort tid, och var frisk hela sommaren. Det ger mig lite mer hopp om att kunna bli frisk från kräkningar också.
^ man kan ta sig ur själv, men de är få som klarar det.
ju längre man väntar med att ta itu med det, ju värre blir det. förväntar mig resten av livet med dessa tankar då det gått 4 år med all form av hjälp utan så mycket "psykisk" framgång. viktigaste är att samarbeta.
amwes:
I somras vägde jag 57kg till mina 171cm
amwes:
Det hela triggades ytterligare när jag (dumt nog) slog vad men min pappa om att jag kunde gå ner 2kg på en vecka.
amwes:
I somras fick jag ofta höra kommentarer om min kropp, att jag var rund och mullig osv, av min mamma och pappa.
antingen trollar du, eller så är dina föräldrar inte friska![[tard]](/img/smilies/tard.gif)
Blivande_japan:
trollar du,
![[tired]](/img/smilies/tired.gif)
sägs om att du och jag ska skaffa hjälp tillsammans?
BadAssLezbo:
sägs om att du och jag ska skaffa hjälp tillsammans?
självhjälp?
Blivande_japan:
antingen trollar du, eller så är dina föräldrar inte friska
varför skulle jag trolla? jag har dansat balett nästan hela mitt liv. min familj är alla väldigt smala, vilket ökar pressen på mig. kanske därför
szfgjdf:
gå å va bitter ngn annanstans
amwes:
varför skulle jag trolla? jag har dansat balett nästan hela mitt liv. min familj är alla väldigt smala, vilket ökar pressen på mig. kanske därför
Blivande_japan:
antingen trollar du
Blivande_japan:
eller
Blivande_japan:
eller
Blivande_japan:
så är dina föräldrar inte friska
förstår ej hur man kan hetsa sina barn att gå ner i vikt, särskilt inte när de är är normal/underviktiga
amwes:
självhjälp?
nej, menar att vi båda ska gå till någon och skaffa hjälp. har lidit av någon slags blandning mellan bulimi och anorexia i 5-6 månader. började såklart långt innan dess men jag började agera fysiskt för 5-6 månader sedan
BadAssLezbo:
nej, menar att vi båda ska gå till någon och skaffa hjälp. har lidit av någon slags blandning mellan bulimi och anorexia i 5-6 månader. började såklart långt innan dess men jag började agera fysiskt för 5-6 månader sedan
men mina föräldrar får inte veta.... var kan man få hjälp utan att ens päron blir underrättade?
Blivande_japan:
förstår ej hur man kan hetsa sina barn att gå ner i vikt, särskilt inte när de är är normal/underviktiga
nej... det suger
amwes:
men mina föräldrar får inte veta.... var kan man få hjälp utan att ens päron blir underrättade?
jag vill inte heller att mina föräldrar(eller någon annan för den delen som jag känner) ska få veta att jag har ätstörningr, men någon gång så måste man skaffa hjälp. annars så kommer man dö till slut, antingen svälter man sig tills kroppen inte klarar det längre eller så spyr man tills hjärtat inte klarar det längre
