Hej! Jag har en problem. Det är inte ett problem för mig att jag har en diagnos men för andra är det ett problem. Problemet är att dessa personer verkar inte förstå att jag har en diagnos och antar mycket att de vet hur jag känner tycker och fungerar när de i själva verkar inte har en aning om hur jag känner. Det är så jobbigt att folk antar saker hela tiden och jag vet inte hur jag ska göra för vad jag än säger så verkar de inte förstå. Det kan vara att om någon antar att jag är osäker så måste de hjälpa mig och jag vill inte alls ha hjälp eftersom jag känner mig bara liten eller att jag är dålig då. Jag får alltså inte känslan av folk att jag klarar av saker fast jag är 20, har ett jobb osv. Folk behandlar mig som en 10 åring helt enkelt och inte som en 20 åring. Som om jag inte skulle förstå någonting.
asså vad mer exakt är det de behandlar dig som en 10-åring. I villka sammanhang? Och vad för diagnos har du?
Det enda du kan göra är att försöka vara så självständig som möjligt och att förklara för folk hur du känner.
Säg såhär till dom "tack för att du bryr dig och vill hjälpa mig men jag ber om hjälp nästa gång jag behöver hjälp från dig"
adaq:
Säg såhär till dom "tack för att du bryr dig och vill hjälpa mig men jag ber om hjälp nästa gång jag behöver hjälp från dig"
+1 och tack =)
Axelinaaas:
asså vad mer exakt är det de behandlar dig som en 10-åring. I villka sammanhang? Och vad för diagnos har du?
Jag har atypisk autism. Tex min farmor frågade mig en gång i stan vart vi var som de vore ett förhör och jag tyckte bara de var jobbigt. Eller de kan också bara vara att de vet allt hur jag känner tänker tycker osv. Kompisar har vart så att de vetat vad jag ska säga utan att jag nämnt något innan. Så de blir oftast att jag får höra att jag vet redan vad du säga
