ja..

Mhhmm

mh är så avis på folk som alltid är små

noboundaries1:

När jag tänkter tillbaka så ser jag själv att det inte finns någon möjlighet att stoppa detta fenomen då samtliga inklusiv sig självt verkar vara programmerade att "lämna" sin barndom och gå in i en mer vuxenvärld

har ofta tänkt på att det verkade vara så, men jag var nog felprogrammerad för jag följde aldrig med.
Sa otfast att jag var 13 när jag var 18 om nån frågade, ingen brukade ifrågasätta det. Då kan man fortsätta umgås med dom i sin själsliga ålder och föräldrarna till dem tycker det är ok.

Alla har vi det olika, när jag var liten fick jag lära mig att vara liten är att vara svag.

Inte jag XD Bara en random bebis

Man har ett liv och det är det ända man har, förstår inte varför man skulle fantisera om något annat. Ångra inte de du gjort utan de du inte har gjort.

Lejonhjärta:

Ångra inte de du gjort utan de du inte har gjort.

Ingemarsdotter:

Lejonhjärta:

Charlie

Han står där och säger att man ska ut och stänga av datorn, sen kommer det reklam efter som vill att man ska in på deras hemsida

noboundaries1:

fler som tänker i samma banor som mig?

visst

men livet måste gå vidare och det är så evolutionen ser ut...dock måste du kunna se fördelarna med det hela också eftersom alla saker och ting här i livet har för och nackdelar, försök se saker positivt bara

dessutom, vore du tio år yngre nu hade du nog önskat dig motsatsen, människan funkar så att man aldrig blir nöjd

men jag förstår vad du menar och du har inte helt fel, slänger bara in lite synpunkter för som sagt, för och nackdelar

man är bara ung once men man kan vara omogen föralltid

Och vi som är små vill vara äldre..

noboundaries1:

När man ser tillbaka på livet så måste jag helt ärligt säga att jag hade mina lyckligaste dagar fram till jag började högstadiet.

Håller nog inte med om det.
Jag och polarna (under en förfest) funderade kring detta då en av mina polare kom med samma uttalande om hur lättare det var när man var liten.
Idag måste man oroa sig över skolan, jobb, pengar, flick/pojkvänner och allt sånt där och kan erkänna att jag höll med honom till en början.
Vi började prata igenom ämnet djupare och kom fram till att det inte var bättre förr. Alla hade vi våra problem - bara andra än idag.

Kommer själv ihåg hur vidrigt det var när man var liten, speciellt då jag som växte upp i en någorlunda fattig familj (om detta har någon relevans). Kommer så väl ihåg mina gråtattacker jag fick när jag inte fick de leksaker jag ville ha, eller när lillebrorsan fick leksaker och inte jag fick (födelsedagar ect spelade ingen roll) Vet även hur hemskt det var att behöva gå och lägga sig, alltid när man inte ville eller att jag inte fick vandra bort till platser jag ville.

Jag visste att frihet fanns, trots min låga ålder, men blev ständigt fråntagen den och det kan jag säga är värre än problemen vi har idag.