Mina föräldrar skilde sig när jag var knappt 1 år. Idag är jag 18 år har ej inga syskon. Förut så bodde jag hos en fosterfamilj eftersom min mamma var psykisk sjuk. Men sen så fick jag flytta tillbaks till min mamma även om jag inte ville det socialtjänsten sa att min mamma mådde bättre och kunde ta hand om mig. Vilket hon tyvärr inte gör.
Min mamma klagar alltid på mig att jag inte gör si och så hon har typ tvångssyndrom. Hon vill att jag ska städa 24/7 och även plugga. Jag brukar att städa och hjälpa till hemma. Men jag kan inte göra det hela tiden, jag går i gymnasiet och måste plugga. Jag brukar att få D och C som betyg. Då blir min mamma besviken och säger att jag är knäpp o.s.v att jag borde få A. Jag kan inte plugga om det inte är tyst, när jag pluggar hemma så brukar min mamma dammsuga eller kolla på tv med hög ljudvolym, hon brukar även bjuda hem släktingar.
Jag får inte vara kompis med vem jag vill, jag får inte vara ute när jag vill. Ibland slår min mamma mig samtidigt som hon skriker på mig. Jag får inte ha pojkvän.  Jag får inte bjuda hem killar till mig. Jag får inte sova över hos kompisar, kompisar får inte sova över hos mig. Min mamma säger även att jag inte får gifta mig med den jag vill. Jag får inte resa vart jag vill även om jag jobbar och samlar pengar för att åka utomlands. Min mamma säger att hon kommer att döda mig om jag anmäler henne till social tjänsten eller berättar för fosterfamiljen jag har bott på. Jag har ingen frihet alls även om jag är 18 min mamma kontrollerar min mobil och hela mitt liv. Om jag kaxar emot så får jag stryk av henne hon hotar mig alltid att hon kommer att döda mig. Jag har vänner men ingen vet hur jag mår inuti. Jag har inte fått kärlek av min mamma under min uppväxt. 
Jag är trött att bo på det här viset, jag saknar min fosterfamilj som jag bodde hos, har fortfarande kontakt med dom de brukar fråga om min mamma om hon slår mig då brukar jag säga nej eftersom min mamma hotar mig. Har lust att lämna min mamma och flytta till dom.
Jag brukar ofta ha självmordstankar, förut så skadade jag mig själv. Men nu har jag slutat eftersom jag inte vill ha ärr på kroppen. Jag vill dö jag tänker ofta om att ta en överdos av tabletter eller hoppa under en bil/tåg men jag är rädd att jag kommer att misslyckas med självmord.
Jag  är trött på att leva så här, jag är rädd för min mamma jag bor i rädsla. Jag vet inte vad jag ska göra.