Har någon av era föräldrar dött? Hur klarade ni det?
Hur gör man för att gå vidare?
Insåg precis att hela min värld rasade för några timmar sen, hon var den enda jag hade kvar men nu är det försent. Det finns inte en chans att jag fixar dethär.
Är i stort behov av en hel del pepp just nu... Vill gärna höra era historier och/eller tips...
vad är det som hänt?
chipsreklam:
vad är det som hänt?
Dom stängde av hennes respirator idag, det hände en olycka för 1.5 vecka sen. Dom bestämde att dom skulle stänga av den utan mig oxå
Nillen:
Dom stängde av hennes respirator idag, det hände en olycka för 1.5 vecka sen. Dom bestämde att dom skulle stänga av den utan mig oxå
jag beklagar verkligen!
fick du veta innan eller kom det som en chock?
jag har ingen erfarenhet alls i ämnet, men förstår någonstans att det måste vara helt vidrigt att utsättas för en sådan sorg.
har du någon att prata med?
chipsreklam:
jag beklagar verkligen!
fick du veta innan eller kom det som en chock?
jag har ingen erfarenhet alls i ämnet, men förstår någonstans att det måste vara helt vidrigt att utsättas för en sådan sorg.
har du någon att prata med?
Fick veta att det kunde sluta så, men alla har låtit så hoppfulla så har knappt tänkt tanken. Har typ ingen att prata med, fast egentligen finns det ju inget att prata om typ...
Nillen:
Fick veta att det kunde sluta så, men alla har låtit så hoppfulla så har knappt tänkt tanken. Har typ ingen att prata med, fast egentligen finns det ju inget att prata om typ...
det kan ju vara bra för dig att få prata om vad som just skett och hur det känns, vad som kommer härnäst. jag kan tänka mig att en behöver bearbeta detta.
kommer det kopplas in någon kurator eller måste du be om det själv?
Alla bearbetar sin sorg olika, och det är helt okej.
Jag försökte ta en dag i taget. Pratade med en nära vän om det som hänt.
Minns att jag gick många promenader helt för mig själv runt kvarteret, och försökte greppa verkligheten, på grund av att det kändes så overkligt det som hänt.
Låta det ta den tid det tar, tills man känner att man är någorlunda på banan igen.
Man får vara ledsen, men man ska inte glömma bort att det är okej att skratta åt något som är roligt också...
Du kan skriva PM om du vill
Min mamma gick bort, via en stroke. Jag var där när de stängde av respiratorn. Vet hur det känns att förlora någon i familjen. Jag var i chock i ungefär 2-3 dagar innan jag kunde förstå vad som egentligen hade hänt. Vad jag tycker att du ska göra är att försöka vara stark tillsammans med de övriga i familjen, tror att det är det bästa sättet. Självklart är det okej att vara ledsen / irriterad, men försök att trösta varandra och gå vidare. Tror inte din mor hade velat se dig så här ledsen, så tänkte jag. Finns på PM om du har andra frågor eller behöver någon att prata med.
Nillen: Hur gör man för att gå vidare?
Jag beklagar förlusten. 
Du behöver tid att sörja, ta den tiden du behöver. Det är fullt normalt att känna sig ledsen, arg, förvirrad.
Efter en tid när sorgen blivit lättare att bära kommer du känna att du vill hedra hennes minne genom att leva så som hon hade velat att du skulle göra. Det kommer ge dig styrka i framtiden, men just nu är det förmodligen inte mycket till tröst.
Förlorade min mamma i självmord i maj. Har inte varit speciellt bra på att bearbeta sorgen, du bör inte ta efter mina exempel men du kan alltid skriva ett pm, om det skulle kännas lite bättre.
Så jävla hemskt.. Beklagar verkligen
