För några dagar sedan trampade miljöpartiets språkrör Åsa Romson i klaveret. Romson uttalade sig i Sveriges Radio om att anonymiteten på internet ska avskaffas.
Den som ansvarar för en blogg kan inte vara anonym.
Åsa Romson i P3 Nyheter 15 april.
Uttalandet möttes av hård kritik i sociala medier och av jurister. I Lunchekot senare samma dag, också Sveriges Radio, backade Romson från sitt uttalande och hävdade att hon blivit missförstådd samt att det inte var Miljöpartiets politik.
Det är ju aldrig bra att uttlanden man gör missuppfattas eller att underlag vi har... tas fram... misstolkas, och får den effekten på grund av att vi är otydliga.
Åsa Romson i Lunchekot 15 april.
Detta var en händelse där Miljöpartiet möte kritik och ställdes mot väggen men annars tillhör det inte vanligheterna att miljöpartiet behöver bemöta granskning och kritik. Nyligen skrev TNS Sifo i en granskning av de politiska toppnyheterna i sex nyhetsledande medier under årets första kvartal att Miljöpartiet helt undgått negativ publicitet.
Journalistikprofessor Kent Asp vid Göteborgsuniversitet kommenterade detta med:
"Miljöpartiet går fredade genom den politiska journalistiken."
En förklaring till MPs immunitet mot kritisk granskning kan vara att MP är ett populärt parti inom journalistkåren. Kent Asp presenterade en undersökning 2012 där han visar att 41% av de tillfrågade journalisterna sympatiserade med MP. På Sveriges Radio sympatiserade 54% av de tillfrågade med MP och på Sveriges Television sympatiserade 52% av de tillfrågade med MP.
Är det så att de miljöpartistiska journalisterna sätter standarden för vad som anses vara objektivt och korrekt och får tolkningsföreträde? Vilket hot utgör denna enfald mot svensk journalistik och i förlängningen mot demokratin? Vad kan man göra för att bryta Miljöpartiets dominans och utöka mångfald inom journalistkåren?
Nä tror ej
Untouchable: Är det så att de miljöpartistiska journalisterna sätter standarden för vad som anses vara objektivt och korrekt och får tolkningsföreträde? Vilket hot utgör denna enfald mot svensk journalistik och i förlängningen mot demokratin? Vad kan man göra för att bryta Miljöpartiets dominans och utöka mångfald inom journalistkåren?
Naturligtvis är det så. Har varit inne på det i min andra tråd. Följer man politiska nyheter så kommer man väldigt snabbt inse att Miljöpartiet gynnas otroligt mycket i media. Enligt den undersökningen du var inne på så var det ju till och med så att man kom fram till att miljöpartiet i princip inte hade fått en enda kritisk fråga av media. Detta hör naturligtvis ihop med att över en majoritet av Sveriges journalister stödjer miljöpartiet.
Inte för att vara den som är den, men har de ens gjort särskilt mycket knasigt? Miljöpartiet är i ju i stort sett ett mellanmjölksparti som inte gör en fluga förnär. Vänstern, som är ett betydligt mindre parti, har ju fått nästan lika mycket publicitet, vilket antyder att Mp får proportionerligt lite publicitet över huvud taget, för att de inte gör så mycket väsen av sig.
Att Sveriges Radio från början publicerar en artikel som enbart går ut på att presentera MPs nya hållning i en viss fråga säger ju direkt någonting om SRs partiskhet. Det finns inget annat parti som får sina pressmeddelanden helt okritiskt publicerade av SR.
En väldigt bra debattartikel om saken:
http://debatt.svt.se/2014/04/16/journalisterna-maste-sluta-smora-for-miljopartiet/
"Genomtänkt. Förberedd. Uppriktigt besjälad. Självsäker. Taggad. Det är ord som används för att beskriva Miljöpartiets Gustav Fridolin i ett idolporträtt, förlåt, valrörelsereportage i Expressen"
blir väl vpk i år, då.
nej, jag vet inte. men kom igen, vilket jävla spån går ut med något sånt. det är så orimligt att jag måste avskriva det som ett missförstånd. det säger sig självt att miljöpartiet aldrig skulle driva den frågan, även om hela partitoppen inte skulle önska något annat än ett totalitärt internet så fattar de ju själva att det aldrig skulle gå att genomföra i praktiken.
isola:
Nä tror ej
va?
NiklasW:
Naturligtvis är det så. Har varit inne på det i min andra tråd. Följer man politiska nyheter så kommer man väldigt snabbt inse att Miljöpartiet gynnas otroligt mycket i media. Enligt den undersökningen du var inne på så var det ju till och med så att man kom fram till att miljöpartiet i princip inte hade fått en enda kritisk fråga av media. Detta hör naturligtvis ihop med att över en majoritet av Sveriges journalister stödjer miljöpartiet.
Jo detta är ett problem men frågan är hur man hanterar det. Går det ens? Om man skulle vidta åtgärder som kvotering så ifrågasätter jag spontant hur det skulle funka överhuvudtaget. Ska man dra ner på presstödet till medieföretag med många mp-sympatisörer exempelvis. Jag upplever det vara en ganska svår fråga.
player one:
blir väl vpk i år, då.nej, jag vet inte. men kom igen, vilket jävla spån går ut med något sånt. det är så orimligt att jag måste avskriva det som ett missförstånd. det säger sig självt att miljöpartiet aldrig skulle driva den frågan, även om hela partitoppen inte skulle önska något annat än ett totalitärt internet så fattar de ju själva att det aldrig skulle gå att genomföra i praktiken.
Min avsikt med tråden var snarare att diskutera medias undermåliga granskning av Miljöpartiet men visst det var ett riktigt snedsteg av Romson.
Untouchable: Jo detta är ett problem men frågan är hur man hanterar det. Går det ens? Om man skulle vidta åtgärder som kvotering så ifrågasätter jag spontant hur det skulle funka överhuvudtaget. Ska man dra ner på presstödet till medieföretag med många mp-sympatisörer exempelvis. Jag upplever det vara en ganska svår fråga.
Man borde kanske granska journalister mer att det faktiskt förmedlar information opartiskt. Jag menar SD är ju kraftigt motarbetade av Sveriges journalister samtidigt som MP gynnas kraft. En större blandning av personer från alla läger i politiken hade nog varit väldigt bra, iallafall i public service.
NiklasW:
Man borde kanske granska journalister mer att det faktiskt förmedlar information opartiskt. Jag menar SD är ju kraftigt motarbetade av Sveriges journalister samtidigt som MP gynnas kraft. En större blandning av personer från alla läger i politiken hade nog varit väldigt bra, iallafall i public service.
Hur ska man granska journalisterna? Genom att tillsätta en myndighet? Genom att bilda en privat organisation? Vad garanterar att granskaren gör rätt? Likaså vad gäller blandning av politiska sympatisörer, hur man fördelar det osv.
Untouchable:
Hur ska man granska journalisterna? Genom att tillsätta en myndighet? Genom att bilda en privat organisation? Vad garanterar att granskaren gör rätt? Likaså vad gäller blandning av politiska sympatisörer, hur man fördelar det osv.
Vi har ju redan en granskningsnämnd som granskar TVs eventuella partiskhet, men som i vissa fall agerar väldigt konstigt själva, på gränsen till partiskt. Det man skulle kunna göra är väl att ge granskningsnämnden bättre förhållningsregler och nämnden en mer blandning av politiska åsikter.
Men i stort behöver ju journalister i allmänhet börja inse att grunden i journalistiken ska vara opartiskhet och att meningen är att granska makthavare utifrån vanligt folks perspektiv, och inte tvärt om som det i vissa fall är idag.
Journalisten och historiken Knut Carlqvist sa det väldigt bra:
”Svenska medier har aldrig insett, att deras uppgift är att hålla ett öga på staten och makten. De tror att deras uppgift är att uppfostra folket.”
NiklasW:
Vi har ju redan en granskningsnämnd som granskar TVs eventuella partiskhet, men som i vissa fall agerar väldigt konstigt själva, på gränsen till partiskt. Det man skulle kunna göra är väl att ge granskningsnämnden bättre förhållningsregler och nämnden en mer blandning av politiska åsikter.
Vi har redan en granskningsnämnd inleder du med men samtidigt har vi en problematisk situation så min slutsats är att granskningsnämnden inte är ett bra verktyg.
Jag tror jag vänder mig till liberalismen och förespråkar avskaffa presstödet och låt tidningar och medier ta ansvar för sin egen ekonomi och därefter får tidningarna anpassa sig efter läsarna. Public service är en svårare historia.
NiklasW:
Men i stort behöver ju journalister i allmänhet börja inse att grunden i journalistiken ska vara opartiskhet och att meningen är att granska makthavare utifrån vanligt folks perspektiv, och inte tvärt om som det i vissa fall är idag.Journalisten och historiken Knut Carlqvist sa det väldigt bra:
”Svenska medier har aldrig insett, att deras uppgift är att hålla ett öga på staten och makten. De tror att deras uppgift är att uppfostra folket.”
Kan en människa vara fullständigt opartisk? Är det verkligen möjligt ens i praktiken? Jag är skeptisk.
Untouchable: Jag tror jag vänder mig till liberalismen och förespråkar avskaffa presstödet och låt tidningar och medier ta ansvar för sin egen ekonomi och därefter får tidningarna anpassa sig efter läsarna. Public service är en svårare historia.
Vilket kan göra att det bara är de med makt och redan idag politiskt inflytande får ansvar över journalistiken, vilket väl delvis redan är situationen idag. Sedan är det inte heller säkert att läsarna själva vet vilken tidning som ger den bästa och mest opariska informationen.
